56 upprepas formeln i senare ritual; redan tidigt har emellertid latinet fått vika för det inhemska tungomålet. De katolska sedvänjorna övertogs i England av det förshi officiella vigselformuläret efter reformationen i The Common Prayer Book av år 1549. Det heter där i det på engelska avfattade ritualet, att hrudgummen skulle giva bruden en ring och andra bröllopsgåvor av guld och silver och lägga dem på handboken. Brudgummen uttalade därvid orden: »With thys ring I thee wed: This golde and silver I thee geue: with my body 1 thee wurship: and withal my wordly goodes 1 thee endow». Anmärkningsvärt är alt i det för Storbritannien och Irland ar 1891 utfärdade katolska vigselformuläret den från Sarumliturgien nedärvda sedvänjan beträffande brudgummens gåva till bruden ännu lever kvar. Det sägs i detta ritual, att brudgummen skall lägga guld och silver samt en ring på en sköld eller en bok. Sedan prästen välsignat ringen, räckte han den till brudgummen, som gav den till bruden tillsammans med guldet och silvret under uttalande av samma formel, som finns i The Common Prayer Book av år 1549: »With this ring 1 thee wed. this gold and silver I thee give, with my body I thee worship, and with alt my worldly goods I thee endow».-" Detta nutida engelska vigselformulär bygger delvis ])å det officiella Bituale Bomanum från år 1614. Men i väsentliga delar har det bevarat den medeltida Sarumliturgien inte endast i fråga om den ovan återgivna sedvänjan med brudens »dos» utan också beträffande brudens bortgivande till hrudgummen genom fränder och vänner (jfr ovan s. 32), likaså det i Sarumliturgien omtalade bruket, att bruden skulle ha händerna bara, om hon var jungfru, men hetäckta, om hon var änka. De här nämnda sedvänjorna finns också i Manuale Upsalense. som ensamt i Norden bevarat samtliga dessa rituella seder. Vad som emellertid i första hand är föremål för vårt intresse iir ritualens omnämnande av brudens »dos». Jämförelsen med den äldsta världsliga anglosaxiska rätten visar, att här utan tvivel föreligger de sista resterna av den fästegåva, som hrudgummen enligt äldre germansk rätt var skyldig alt ge till giftomannen, men
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=