44 Så som denna moderna engelska vigsel skildras hör det i stort sett ha gått till under medeltiden inte endast i luigland iitan också i Sverige. Detta gäller framför allt följande ceremonier: hrudens överlämnande genom den person, fadern eller annan frände. som motsvarar medeltidslagarnas giftoman, handslaget som en integrerad del av vigseln och ringens högtidliga överräckande. \’ilken framträdande roll handslag och ring spelar i lötVi års engelska ritual (som jn ännu gäller) framgår av dess slutord. Prästen hekräftar att hrnd och hrudgmn lovat varandra trohet genom givandet och mottagandet av ringen och genom att de förenat sina händer och pä grund härav hirklarar han dem som äkta makar. Samma ordning har Luther i Tranhiichlein. det av honomar 1529 iitarhetade hirslagel till vigselritual.’" \'ad heträffar horlgivandet av hruden. nämner ritualen endast, att j)rustcn tar emot henne. Ihdigt äldre germansk rätt gavs ju hruden direkt till hrudgummen av giftomannen. Ihi sådan ordning skidle dock strida emot kyrkans åskådning, att hruden var en självständigt handlande person. Sammanvigningen av hrud och hrudgumgenom frohetshiftena är därhir ("unsesidig. Hur segt den äldre uppfattningen, att kvinnan gavs åt mannen (K'h skidle vara honom underdånig, levde kvar framgår inte minst av de äldre svenska evangeliska vigselfonnuliiren. Så heter del t.ex. i Olaus Petris handhok av år 1529 i välsignelsen (iver hruden: >Sa se nu mildeliga till denna din tjänarinna. som givs i mannens våld och hegärar vara av dig heskärmad». Att hruden här ställs under (luds heskydd gentemot mannens välde tycks dåligt stämma med kyrkans strävan all luija kvinnans ställning. De sista resterna av del här hehandlade hruket kan man fiirresten iakttaga i den moderna seden, att fadern för in hruden i kyrkan och som del heter i liduingsreferalen »(iverliimnar henne till hrudgummen». Sedvänjan var för ett jiar generationer tillhaka vanlig också i Sverige enligt vad som inhiimlats av olika sagesmän och som också överensstämmer med f()rf:s jiersonliga erfarenhel. Att den fortfarande lever kvar hevisas dels genom miinlliga meddelanden, dels genomujipgifter i jiressen. Här ett jiar exempel. Om ett liröllop i Sunne kyrka i \5irmland med håde hrud och hrudgum ur hcigadeln heter det: »Hruden fördes till altaret av sin far». (Sydsv. Daghl. 18.1.1970.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=