39 nier det än i dag »Ihe best man» att ta hand om ringen och under själva vigselakten överlämna den antingen direkt till prästen eller lägga den på hiheln eller handboken. Samma ceremoniel som vid tronföljerskans bröllop följdes, då kung Fredrik, som det hette i pressen, »gav bort sin sista hemma- <k)tter Benedikte». Kung Fredrik kysser sin dotter på kinden, »när han överlämnar henne till brudgummen» (Sv. Daghl.. B-uppl., 0.2.1968; Sydsv. Daghl. 4.2.1968). Då mannen av börd, kronprins Harald av Norge, år 1968 gifte sig med kvinnan av folket, Sonja, var hennes far död och den norske kungen förde själv den enkla borgarflickan och blivande kronprinsessan till altaret och den väntande brudgummen. Då omvänt kvinnan av hörd, prinsessan Margaret av Storhritannien. den 6 maj 1960 i det traditionsrika Westminster Abbey gifte sig med en man av folket, var detta i så måtto en historisk händelse. som det lär ha varit första gången på fyra och ett halvt sekel som en engelsk prinsessa gift sig med en ofrälse. Samma ceremoniel iakttogs dock som vid andra kungliga bröllop. Vigselförriiltare var ärkebiskopen av (ämterhury. Redan här skall den anmärkningen förutskickas, att av de exempel på moderna vigselceremonier med rötter i medeltida riter, som anförts, är det engelska prinsessbröllopet 1960 det intressantaste. Det är nämligen det enda som ger oss möjlighet att i detalj följa vigseln och påvisa samhörigheten med ritual, .som går tillbaka till medeltiden. 1 den engelska tidningen The Times söker man förgäves efter en skildring av den kyrkliga ceremonien. Det enda man finner är ett foto av ärkebiskopen framför altaret, iförd sin praktfulla liturgiska dräkt, vari stolan ingår. Kommentarer saknas. Svenska Dagbladet har emellertid (8 maj 1960, B-uppl.) en utförlig beriittelse om vigseln. Då man läser detta reportage, kan man tro sig försatt tillhaka till medeltiden. Av denna artikel får man det intrycket, att det ritual som följts genomgående varit 1(»62 års, som nämnts det senast aukloriserade. Fiir att få klarhet i denna fråga och ett par andra dunkla punkter har jag tillskrivit dåvarande ärkebiskopen Lord Fisher of Lambeth, som haft vänligheten att i ett personligt hrev daterat den 3 oktober 1970 ge mig de begärda upplysningarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=