32 För att belysa samhörigheten mellan engelska och svenska medeltida vigselritual skall här en översiktlig skildring lämnas av denna ceremoni somden tillgick enligt Salisbiiryliturgien. Ett flertal av de handböcker, som tillhörde denna liturgi, trycktes mot slutet av medeltiden och senare. Den viktigaste och fullständigaste är Manuale Salisburiense. Fastän tryckt så sent som 1604 överensstämmer det på latin avfattade vigselformuläret så gott som fullständigt med manualet av 1543 och är helt medeltida katolskt.^ Enligt de anvisningar, som ges i det äldsta av dessa ritual, det redan nämnda Missale Sarum från åren 1150—1319 (här i ett par detaljer kompletterat med senare ritual), skulle brudoch brudgum, när de kommit till kyrkodörren med släktingar och vänner, ta plats framför prästen, kvinnan på vänster sida om mannen. Var hon flicka, jniella, dvs. inte tidigare gift, skulle hon ha händerna bara, änka skulle däremot ha handskar (jfr ovan s. 13). Prästen skulle först förvissa sig om att lysning ägt rum—denna kyrkliga rättssedvänja omtalas i England redan omkr. 1200, alltså före laterankonciliet 1215. Vidare uppmanade prästen de närvarande att kungöra, om de kände till något äktenskapshinder genom köttslig eller andlig skyldskap eller genom att mannen eller kvinnan genom äktenskap var förenad med någon annan. Mannen skulle också uppge den »dos» han givit bruden och som kunde bestå av guld, silver eller annat. Den skulle läggas på en sköld, en tallrik, en duk eller en bok. Därefter skulle kvinnan givas åt mannen av sin far eller sina fränder enligt de föreskrifter, som ovan återgivits (s. 26 f.). Prästen namnes ej.** Så som vigseln här skildras gick det i stort sett till också i Sverige. Den största frändskapen med dessa engelska seder uppvisar Manuale Upsalense. Vilken makt traditionen och åldriga riter har belyses av att ritualet för den katolska kyrkan i Storbritannien och på Irland, tryckt så sent som 1891, ordagrant upptar Sarumliturgiens medeltida föreskrifter för hur bruden skulle överlämnas till brudgummen av hennes far eller fränder. Prästen nämnes inte." (Jfr om detta ritual nedan s. 56.) Förhållandet är så mycket mer anmärkningsvärt, som ritualet härigenom skiljer sig från det officiella Rituale Romanumfrån år 1614. som inte tar upp denna från äldre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=