:n redan ovan framhållits finns i de svenska ritualen två betydelsefulla ting enddst i Uppsalainanualet. Det ena rör den »dos», som brudgummen givit bruden oeb som kommer att behandlas i det fciljande, det andra formerna för brudens överlämnande. båiligt Salisburyliturgien skidle bruden, innan vigseln ägde rum. givas till brudgummen av fadern eller annan nära frände. Motsvarande fiireskrifter är i Manuale Upsalense kortfattade, en ordknapphet, som är utmärkande för de svenska medeltidsritualen. då det som här gäller anvisningarna till prästen. Liknande regler återkommer emellertid ständigt i utomsvenska ritual, stundom ordagrant lika. 1 L'ppsalamanualet heter del: »få/uj (iiiteiu sponsus et sponsd venerint dd ostium ecclesie henedicendi, stdtu(dur sponsd dd sinistrdin sf)onsi et detur sponso d fxdre vel d ])ropin({uis oel dh dinicis ...» 1 (iversät tiling: »Sedan brudgummen och bruden kommit till kyrkodiuren för att välsignas ^dvs. vigas), tager bruden plats på brudgummens vänstra sida och hon gives till brudgummen av sin far eller av sina fränder eller av sina vänner . . .» (jfr ovan s. 27).- f'lt av Sarumlilurgiens äldsta ritual, Missale Sarum (llöO 1Ö19), tillägger i likhet med andra utomsvenska: »(pidin uir rccipi(d in dei fide»: mannen mottager henne i tron på (liid . . Prästen som fiirmedlare nämns inte. bruden liimnas av den person. som motsvarar Upplandslagens giftoman. direkt till brudgummen. Meningen torde vara densamma i Uppsalainanualet. även om det inte framgår lika klart som av utländska motsvarigheter, bruket överensstiimmer med iildre franska ritual ( jfr ovan s. 20 f.) och är ulan tvivel det äldsta. Det visar övergången från germansk rätt till kristen sed. .X.nnu klarare åskådliggiires denna övergång från iildre germanska seder till de av kyrkan tillämpade i en annan handskrift av del redan nämnda Sarumrilualel. Den person \f)ro})in<{nns. frände). som del tillkom att ge bort bruden, fattade henne vid handen och överlämnade henne till brudgummen med orden: »l']go in nomine domini earn tibi trado: jag giver henne åt dig i Herrens namn.» Om man bortser från del religiiisa inslaget, kan man knappast komma närmare Upplandslagens ord: »Jag giver dig min dotter».^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=