KAP. () FRANSKA RITUAL JÄMFÖRDA MED SVENSKA Hur vigseln i detalj gick till i vårt land på landskapslagarnas tid. vet vi inte mycket om. då så gamla ritual inte är bevarade. 1 utländska, framför allt franska ritual, kan man emellertid följa hur det gamla germanska giftermålet i etapper omvandlas till en kyrklig akt för att slutligen helt läggas under kyrkans domvärjt). Det äldsta av dessa ritual är från Rennes och är daterat till omkr. år 1000. Här är det inte prästen, som ger hort hriiden. då brudparet kommer till kyrkodörren, utan fortfarande brudens föräldrar \parentes). Prästen låter föräldrarna ge hort henne, som sed är . . . {Deinde faciat parentes, sicut mos est, dare eain . . .) Prästens roll inskränker sig till att välsigna och bekräfta ftirbundet.^ Samma fiirfaringssätt föreskrives i den ovan nämnda ungefär hundra år yngre handboken från klostret Lyra i Normandie. Rruden gines av sin far eller sina fränder till brudgummen, somtar emot henne {tune deinuin detur feniina a patre vel ainicis suis, (inam nir recipitd in fide Dei . . .1. Här nämnes inte ens prästen. Ritualet verkar härigenomålderdomligare än Rennesritualet.- Xästa steg i utvecklingen representeras av ett ritual från .\rles från omkr. år lÖOO. alltså ungefär samtidigt med Östgötalagens upptecknande i den bevarade redaktionen. Knligt detta ritual fattade flickans far och mor eller någon av hennes fränder henne vid handen och (iverlämnade henne till prästen. Först därefter sammanvigde prästen brud och brudgum. \Veniant p(der et under paellas ant (dignis de j)ropin(piis, apprehendentes inaniim piielhv, tradant earn sacerdoti, deinde coniungat eos sacerdos.) ^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=