25 under medelliden i det äktenskapsmäl, där änkan Helleka var hnvndper.sonen (jfr nedan s. 112), men sedvänjan finns inle i de svenska kalnlska vigselritnalen. Karl IX fjjorde visserligen ef t IVirs(>k alt införa detta bruk genom sitt är 1002 utfärdade vigselritnal f(")r hovförsamlingen men det slog inte igenom. \äid som här närmast intresserar oss är emellertid, alt briid och brndgnm som en bekräftelse j)ä det ingångna äktenskapet sknlle räcka varandra handen. Del är tydligt, att den från medeltiden nedärvda folkliga rättssedvänjan levde kvar vid början av HiOOtalet. Den togs emellertid som nämnts inte npj) i 1014 års handbok och inte heller i senare handbiicker. Anmärkningsvärt är emellertid, alt en av Laurentius Panlinns närmaste efterträdare på biskopsstolen i Strängnäs .lobannes Mallhiie i sill omkr. år 1050 utarbetade handboksförslag ifråga om vigselformidäret för furstliga och adliga personer helt följer sin fiirelrädare. Han tar alltså npp samtliga tre ovan nämnda moment i riliialel. också växlingen av ringar och handräckningen, trots att dessa båda ceremonier inte förekommer i 1014 års handbok. Sedvänjan alt brnd och brndgnm som en bekräftelse på del mellan dem ingångna förbundet sknlle räcka varandra handen, har emellertid bevarats i det gällande formuliiret för borgerlig vigsel (där den dock sällan lär tillämpas). Man kan fråga sig på vilka vägar denna vackra folkliga sed smugit sig in i det annars torftiga och tradilionshisa borgerliga vigselformidäret. 1 den anglikanska kyrkan, som i detta avseende varit mer pietetsfull än den svenska, lever bruket fortfarande kvar. Delsamma iir fiirhållandet i Danmark och Norge. Hur handslaget utgiir en integrerad del av vigseln framgår av det år 1912 auktoriserade danska vigselritualet. Sedan bruden och brudgummen ömsesidigt fiirklaral, att han/hon ville hava den andra parten till sin äkta buslru/man, säger prästen: »Saa giv hinanden Haand derpaa». Därpå lägger prästen sin hand ovan[)å brudparets händer och säger bl.a., att eftersom de lovat och bekräftat, att de ville leva tillsammans som äkta makar »og givet hinanden Haand derpaa, saa forkynder jeg Eder at vau'e .E^gtefolk baade for Gud og Mennesker».^^ På ungefär samma sätt gick det redan enligt .\Ulre Västgiitalagen till, då den bindande fästningen bekräftades genom handslag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=