24 datur viro» ett uttryck för den gammalgernianska åskådningen, att kvinnan genomakten gives åt mannen.^” Hur biskopen sammanfogar mannens och kvinnans händer äskådliggöres pä målningar i Härkeberga kyrka (av Alhertus Pictorl samt i Hattula kj rka, Finland. Här återges jungfru Marias trolovning. I Tensta kyrka finns en liknande bild, målad av .lobonnes Rosenrod år 1437. Enligt uppgift föreställer bilden den heliga Birgittas trolovning (vigsel?).'^ Denna urgamla trohetssymbolik togs inte upp i Olaus Petris handbok och därmed försvann den i det svensk-evangeliska ceremonielet. Ett försök att återuppliva sedvänjan gjordes emellertid av Laurentius Paulinus Gothus (biskop först i Skara, därefter i Strängnäs, död som ärkebiskop år 1646) i hans förslag till handbok. som utarbetades år 1608 och som ligger till grund för 1(>14 års handbok. I hans förslag, som endast föreligger i handskrift.^- finns föreskrifter, som inte har någon motsvarighet i 1500-talets evangeliska vigselritual. Laurentius Paulinus har i förslaget två vigselformulär, ett för furstliga och andra högättade personer, ett för gemene man. Det är det förstnämnda, som här citeras. Sedan brud och brudgum växlat ringar, skulle prästen stadfästa förbundet genom en av honom uttalad formel. Eftersom mannen och kvinnan begiirt varandra till äkta inför Gud och församlingen, heter del bl.a., och »däruppå som vårdtecken givit varandra fästningaringar och nu räcker varandra handen, därför fogar jag nu som en Christ i tjänare häruppå dem i äktenskaps stadga och förbund tillsammans ...» I denna högtidliga kopulationsformel —i marginalen till handskriften kallad copiiUitio solennis — har man anledning ui)pmärksamma tre ting: 1) växlingen av ringar mellan brud och brudgum 2) att brud och brudgum som en bekräftelse på fiirbundet räcker varandra handen 3) prästens i jagform uttalade personliga stadfästelse av äktenskapet. 1 den slutgiltiga utformningen av vigselformuläret i 1614 års handbok upptogs endast det tredje momentet, alltså prästens personliga stadfästelse av äktenskapet, vilket var ett nytt. sedermera bibehållet inslag i ceremonien (se härom ovan s. 18l. .\lt mannen och kvinnan ömsesidigt växlade ringar omtalas i Sverige redan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=