303 iit},'ivaiuiel ii\' Die WasserwiMlie. får den där idlalade ineniiifjen anses sum ftirfaltarens sista ord i fråf^an. Barnets förmåga att ta emot föda som villkor fiir arv iir alltså enligt Manrer ett hedniskt hrnk, dopet i samma bemärkelse sålunda en senare rättsutveckling. Det iir samma mening, som jag givit uttryck åt. — I inledningen till sin översättning av Eriks själländska lag (Germanenrechte, bd 8, s. Xl\'| niimner (’.I.. V. SCHWERIN bland sådana bestiimmelser, som enligt hans mening tillkommit genom kyrkorättsligt och kristet inflytande, också dopet som förutsättning fiir arv. An klarare uttrycker sig N. K. ,\nderSEN i sin undersökning Kanonisk rets Inflydelse paa .lyske Lov (Med Lov skal Land hygges) s. 101 f., diir han som exempel ])å det kanoniskt-kyrkliga inflylandet på Jyske Lov hl.a. niimner, att man måste vara d<')|)l för att få iirva. - För viirdefidla lilteraturhiinvisningar lackar jag professor Karl Wiihrer. Wien. '' 1']. .S.v.MTER. Familienfeste der Griechen iind Römer. Berlin 1001. s. 02. Wesséns uj)])sals i .Svensk metleltid över hl.a. detta iimne iir ilelvis ett omtryck av hans inledning till Viistmannalagen i serien »('.orpus Godicinn Suecicorum Medii .\l'i\i». diir han dock inte går in ])å frågan om doi)et och arvsrätten. Enligt Wesséns uppgift var den niimnda studien fullhordad 1067. samma år som min undersökning i K.\ trycktes. Del förefaller som om Wessén först ])å ett sent stadium, möjligen först, då hans arhete förelåg i korrektur, kunnat la del av denna min uppsats, som han endast hänvisar till i ett ])ar noter utan att diskutera min uppfattning. N. K. .\NnEr.sEN, a.a., s. 101 f. .Ifr med detta uttalande ovan not 10. Del iir knappast rikligt, då Wessén s. 74 skriver, alt .SchnL i .\rvdahalken inte har någon bestiimmelse. motsvarande FL .\B 11:1. Den finns om också annorlunda utformad i .SdmL .'iB 3: 4. som ulan alt niimna do])el endast fordrar, alt barnet skall vara levande fött f(')r att kunna taga arv. Den anmärkningsvärda bristen ])å överensstämmelse mellan ^hnL .'iB 12: 4 och samma lags AB 10 niimns inte av Wessén. Irots alt det iir \'mL. som står i centrum fiir hans framsliillning. .Ifr ovan s. 170. Det beror viil på ett förbiseende, då Wessén. a.a., s. 11.') nolen säger, all HL inte niimner dopet som villkor för arvsriitten. -- Detta har visats av G. .1. Ericsson. Den kanoniska riilten och .\ldre \'iislgötalagens kyrkobalk, 1907, s. '>4 ff. och s. 122. — Då jag skrev min uppsats i K.\. kom jag vid en genomgång av Friedhergs ed. av F.orpiis iuris canonici till samma resultat. Friedhergs utgåva iir emellertid synnerligen svåröverskådlig och saknar an\iindharl register. .Jag ansåg diirför siikrast all inte idtala mig i frågan, liricssons slutsats bygger på djupgående studier och stora insikter i kanonisk riitt. Man kan dock inte helt bortse från nuöjligheten, att riillsregeln funnits i canones, iildre iin Graliani dekret, och som av honom inte u])|)lagils i hans kanoniska samling. .Ifr ovan s. 230 ff. -■* Wesséns uppfattning, att regeln om arvsriitlens heroende av dojiet skulle vara den iildsla, stiimmer dåligt med vad som sägs i Hoemräck-Wesskn. a.a.. s. 94. not 81. där det heter: !>\'ad laggift hustrus barn angår, måste man anlaga. att de ha varit arvsberätligade alltifrån födelsen. Den kristna kyrkan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=