' G. Storm, \’oro F'orfii'dre.s Tro pan Sja-levandring of* deros ()j)kaldt'lso system. ANF' 9 (1893), s. 199 ff. K. Eckhardt, Irdiseiie I’nslerhlichkeit. Germaiiischer Glauhe an die Wiederverkörperung in der ,Sipj)e. Weimar 1937. Svarl'doela.'aga. Izlenzk Fornrif. lid 9, Heykjavik Hl.'iCi. s. 139 1'., 14t>. ® Se härom Eckhardt, a.a. Pactus l,egis salicie. 21:2. Germanenrec hle 1. Die Gesetze des Merowingerreichcs, s. 32. " Lex .Saliea. 26: o. Gerinanenreehle II. Die Gesetze des Karolingerreiehes, 2. s. 34. Paelns .Mamannornin, 71. Germanenreehte 1. Die Gesetze des Merowingerreielies. s. IGO. Dateringen följer den kritiska iippl. av samma lag, Leges .\lainannorum. I. Germ.reehte, \. F. Westgermanisehes Heeht. Håda iipiil. iitg. av Eckhardt. Lex Alamannoriim. 78. Germanenrechte 11. Gesetze des Karolingerreiclies 2, s. ö(i. Dateringen efter den kritiska nppl.. del II. se föregående not. .Ifr också Lex Hihuaria från 740-talet giillande i trakten av Köln. Germ.r. II; 1. s. löN. Om de citerade lagrummen ur folkrätterna jfr o\an s. 177. Schwahenspiegel. Landrecht 271, ed. Wackernagel. Lagrummet finns inte i .Sachsenspiegel. Rrnoi.F SOHM. Institutionen. Geschichte und .System des r(')mischen Privalreclits. 17de Aufl. s. .ö.>7 f. .Av föirfattare. som menar, alt doiiets hetydelse för arvsriilten endast iir en reminiscens från hedniska seder, kan förutom de i det föregående redan omtalade nämnas: ,1. Ficker. t'her niihere Verwandtschaft zwischen gotischspanischem und norwegisch-isUindischem Recht. s. 488; Freisen. Die katholischen Ritualhiicher. s. 141; SchröDER-KPn.ssbeiu;. Lelirhuch <1. deutschen Rechtsgeschichte. ujipl. 1S)22. s. 29() f. Hiir hänföres de a\’ vissa lagar kriivda hevisen på harnets livsduglighet såsom förmåga all la emot föida (nordiska rällskiillorl. öpiinande av ögonen (Lex Alamannoriim) till en .sa’/inrc riiltsulveckling. Stic. Uul uttrycker i kommentarerna till Skånelagen (Danmarks gamle Love jiaa Nutiilsdansk, 111, s. 3 f.) en viss tveksamhet i denna fråga och skriver; »At Barnet skulde \a*re dohl for at tage Arv, kunde synes al sare et Princip, som Kirken havde faaet gennemforl. .Sandsynligere er det dog. at del drejer sig om en Modernisering af den i den hedenske Tid giiddende Regel, hvorefter Faderen ikke kunde iidsadte Barnet, naar det forst havde faaet Xavn.» .Tfr samme förf. Arvcrct i Kull. lexikon, hd 1. sj). 2.')9. Kare WC'Hrer i en recension av Wessons skrift Svensk medeltid. ZRG (lA. hd (>8. 1909, s. 27Ö. 1 Macrers grundläggande arbete Die Wasserweihe tycks författaren utgå ifrån vad han kallar en föirmodan ijfr s. 200i. att dojiet i berörda avseende ersatte den hedniska vattenösningen. Denna förmodan stiiminer emellertid icke med det något oklart avfattade slutresultat, som han kommer fram till (s. 202). I sina A'orlesungen, hd IL s. 380 uttrycker han sig klarare: »Das isHindische Recht legt. doch wohl nnch hcidnischcm Hrduchc, das enischeidende Gewichl anf das Nehmen von Nahrung.» (Kursiv hän. Då manuskriptet till detta avsnitt föirelåg Iryckfiirdigt först 1884 lutg. efter Maurers död), alltså senare ;in
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=