290 ihjäl sin rival, godtof’s alllså den omedelbara självhäinnden av I L. Den skenbara inkonsekvensen får .säkerligen sin förklaring däri. all den första bestämmelsen avser det fall, aft äklenskapsbryterskan erlappades av någon annan än den förfördelade hustrun. Enl. l’L KK Lä: H kunde endast man och hustru inhördes beskylla varandra för horsbrott »utom i de fall de bliva tagna ])å bar giirning eller två vittnen finnas, som hava åsett eller åskådat, då de gingo dit och kommo därifrån.» Någon inskränkning av självhämnden avser l'L sannolikt inte, i det fall att den bedragna hustrun själv ertai)j)ar synderskan i den egna iikta siingen. .Tfr den uttryckliga bestämmelsen i .SdiiiL CiB 4: »Hlir hon (äktenskapsbryterskani tagen där ai> den kninna. som är Inylif/cn c/ift till den sän(/en etc. L’L:s bestämmelser iir oklara, \ilket kan ge anledning till olika tolkningar. konungsdom att som straff för iiktenskapsbrott få örat avskuret av biideln vid kåken. .\tt hon sedermera benådades till spöstraff iir i detta sammanhang a\’ underordnat intresse. l'p|)ländska konungsdomar från \ asatiden. s. 10(5 f. Decr. (irat.. pars IL c. 0, ('.. 38. qu. 2. (Ed. Eriedberg. 1. sp. lL)2i. .Ifr B.Lxth. Bidrag till den kanoniska riiltens historia, s. 70. — binl. N. .St.ikknBKRO, Xågra blad ur horsbrottets historia, s. 107 f. skulle ELrs rättsregel ang. mannens rätt att jiå stället dräpa sin otrogna maka ha tillkommit genom inflytande från kanonisk rätt. Enl. denna var ju iiktenskapet oupplösligt ii^en vid horshrolt och mannen därför tvingad att leva ogift, så länge den otrogna makan befann sig i livet. För alt ge mannen möjlighet att gifta om sig skulle kyrkan hustrun, menar .Sljernherg. Hans fantasirika resonemang förefaller knappast viirt ett bemiilande. Det kan dock anmärkas all liknande riittsregler, s«>m innehäller tillåtelse för mannen alt saklöst ilräpa äktenskajisbryterskan. finns ri'- dan i den iildsla germanska riitten (t.ex. Lex Visigolorum 111:4:4. l-ålictus Hothari 212. Lex (iundobada 081 och allt talar för att de till sitt ursprung är lu'dniskt germanska. Den mosaiska nilten |3 Mosebok 20: 10 och ä .Mosebok 22: 221 stadgar liksom fornorienlaliska lagar dödsstraff för båda parter \ id horsbrotl. I-'ormeln återgiven med de ordalag den efter l'L har i stadslagen loch landslagarna). .Se ovan s. 200, not 4a. 1'dvalg af (iamle »lanske Doiume. 1\’ s. 27.'> ff.. s. 33.') ff. Oversiittningen a\ .lyske Lov efter tlanmarks gamle Love i Oversadtelse ved 1'rik Kroman o. Stig luul. 11. s. 37. Danske .Adelige Brevkister. s. 120 lO.ä. Om inskriften på asken. s. LäO. Fiir denna källhänvisning lackar jag Higsarkivcl. Köpenhamn, genom arkivarie IL .Vlbrectsen. Om Olof .Stigsens iiktenska]) se Danmarks .Adels .\arhog. 1803. s. 273 f., med not .')1, s. ,)27. lIi iTFKLDT. Danman kis Higis Kronicke. I, s. 732. .Ifr Danmarks .Adels .Aarbog 18i)3. s. 273 f.. d;ir <le sinsemellan dehis oförenliga up])gifterna i Vallöregistret och hos Iluitfeldt godtagits. 1 båda lagarna Bog A", kaj). 2: 30. Handl. rör. Sveriges historia, ser. 11: 1. s. 130 f. och s. 317. Förarbetena till Sxeriges rikes lag 1080 -1730. 1. s. 100. .Ännu så seul som 17)41 dömdes en kvinna i Fppsala genom i direkt strid mot kanonisk rätt — ha tillåtit honom att slå ihjiil
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=