290 Kflersoni landslagarna och stadslagen inte hade någon kyrkohalk, kom i regel UL:s kyrkohalk att tillämpas under medeltiden och senare. .\tt den likväl inte var allenarådande framgår av att en del av handskrifterna till landslagen upptager också andra kyrkol>alkar, heroende på vilken lagsaga det var fråga om. Då l'L:s kyrkohalk dominerade, kom den att uppfattas som hörande till landslagen. I den tryckta utgåvan av år 1608 förhjöd C.arl IX användandet av »Kyrkohalken» men tryckte inte desto mindre av l'L:s kyrkohalk. detta i enlighet med de handskrifter av KrLL, som följdes av utgivarna. Följande upplagor av landslagen förfor ])å samma siitt och »kyrkohalken åberopas ännu i slutet av 1600-talet. Trots detta är det oegentligt och vilseledande att tala om »landslagens kyrkohalk». då någon sådan aldrig existerat. Hedan 1860 skrev .Schlyter i företalet till sin utgåva av Kristofers landslag, »att denna villfarelse . . . har ända till våra dagar envist fortfarit». Dessa .Schlyters ord tycks fortfarande äga sin giltighet. .Ifr ScuLVTERs edition av Kristofers landslag s. LXXXIl f. Strängnässtatuterna. (iiMMKUUS. a.a., s. 87; Heuterdaut.. a.a., s. 145. översiittningen av l'L KK 11:3 följer Schlyters glossarium till IT, s.v. giifisiudlayh. <jiif>xivi<tr samt HolmbäCK-Wes.skn. 1, Upplandslagen, s. 01. Originaltextens »ganga'r honde til granna» ok he])is guziwia* ok granna* syn guziwa'lagh . . .» blir i Holmhiick-Wesséns översättning: »en honde går till sin granne och heder honom döpa hans barn och grannen viigrar det . . .» Någon motsvarighet till denna betydelse av giil)siu(ila(jh. gul)siiu(ir finns inte i landskapslagarna. inte heller i de helägg på orden, som uii]dagits i .Söderwalls Ordbok inkl. Supjdementet. Man observerar också, att Schlyter i sitt sammanfattande Glossarium i del XIII av SGL ändrat sin tidigare översättning frän »hedja någon döpa ett barn» till »hedja någon hiira ett barn till tlopet». •Skillnaden mellan de olika tolkningarna rör sig om huruvida meningen ;ir, att grannen skidie vara dopförrättare eller gudfar. Om man tar Ininsyn till sammardianget i lagtexten är det likväl det sannolikaste, att Schlyters titligare översiittning samt Holmhäck-Wesséns tolkning är den riktiga. 1 lagrummet talas ftirst oni att en karl och hans hustru hor ensamma [lå ett torp. I ett sådant fall ägde fader eller moder rätt att döpa det egna barnet, om det födes sjukt, »ty de hade ingen annan att tillsäga diirom». .Sedan talas det om att flera hor i samma hy. Förutsättningen måste också hiir vara att barnet födes sjukt. Men under de givna förhållandena får bonden eller hans hustru inte själv döpa barnet. Honden måste viinda sig till sin granne och denne är under höteshot skyldig alt förrätta nöddopet. DL KK 6; jfr }Ioi..mbäck-We.s.si:\s kommentarer. Konung Gustaf den förstes regisfralur, s. 28. Observera all ordinantian talar om »kyrkohalken». d\s. lT,:s kyrkohalk. .Ifr ovan not fl. .Ilr IT, KK 12; 1. Bruket alt viga lik förbjöds på Uppsala nuite 15fl3. Svenska riksdag.'akter Ill; 1. s. 62. .A-versionen av den fl mars. Förbudet niimns inte i del slutgiltiga mötesbeslutet av den 20 mars. lliN.scniis. a.a.. I\'. s. 34. Ericsson, a.a., s. 56 med not 78. Riiuale Romanum lfl52. Tit. II. cap. l:fl. U.odex iuris canonici. can. 745.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=