285 XU ÄR ETT RARN FÖTT I RÄSTA LYCKA» Avd. II. Kiip. 1. DET VÄLSKAPADE RARXET. S. 121—122 ' VgL I TjB 17; VgL II TjB 52. - .Ifr liiiroin Hoi-.mb.äc.k-Wk.s.skn. kommentarerna till I. s. l(i t’I'.. not 41 med liiinvi.sniiifiar samt Inledning, s. XXllI. Observera att Bkckman i sin översiittning av \’gl. 1 återger med (jmUirnd. .Sr.HUl.TZ. Das hölisehe Leben. I, s. 108. Kap. 2. RARNLÖS ANKA. DET POSTUMA BARNET. S. 123 129 ' .Ifr .Skl. 1 samt .Andreas .Siinesens parafras 1. Priks sjadl. I.ov 1:1—5. ■Ang. de danska landskapslagarnas invecklade bestiimmelser om egendomsgemenskaj) mellan man. luistrn och barn se luUL, Fadlig og Hovedlod. ^ Den trettionde dagens betydelse ur olika synpunkter har ])å grnmlval av ett rikhaltigt material från äldsta tider fram till författarens egen tid ilStU) gjorts till föremål för en grundlig undersökning av C. (i. Ilo.MKYKK. Der Dreissigste. Den här ftireliggande framställningen stöder sig i huvudsak på Homeyer. som dock inte behandlat föreskrifterna om änkans rättsliga ställning enligt svenska medelti<lslagar. Fftersom dessa icke niimner den trettionde <lagen i detta sammanhang, har Homeyer inte haft någon anledning att behandla ämnet. Den trettionde dagen med huvudvikten lagd |)å dess betydelse i religionshistoriskt och etnologiskt avseende har också behandlats av Kl'RT Uankk. Indogermanische Tt)tenverehriing, I. Der dreissigste und vierzigste Tag im Totenkultur der Indogermanen. Ftt ställningstagande till Hankes <lelvis från Homeyer avvikande resultat ligger utanför ramen för denna framställning. Direkt felaktig är emellertid hans slutsats s. 61 med not ö betr. öl. KK 7:2. I motsats till vad Banke gör giillande siigs i detta lagrum ingenting om arvölet, inte beller att sjiilamässorna måste ha :igt rnm senast den trettionde dagen efter dödsfallet. 'rv;irtt)m siigs det, att en fjiirde sjiilamiissa sknlle hållas j)å årsdagen. Rankes slutsatser betr. Gnlatingslagen 2H och 122 synes mig också alltför vittgående. .Ifr nedan not 11. samt AA’.AI.I.KN. Die Klage gegen den Toten. s. 814. “ .Ifr Hoi.mbäc.k-AVe.sskn, Magnus 1'irikssons landslag, s. .56 ff, not ti.l ff. .Se också KrLI. (IB 17 samt Mi:StI. GB 9:3—6. 12. 1.3. .Ifr också l'I. .\B 10. “* Om änkans »gerade» se del I. s. 2.30 f. ^ Om fardagarna se A'gl. 1 .XB 4 pr.. 18 pr.; A’gL 11 .AB 4, 2.5. 3.3— 34; Vgl. lA’: 3 (ed. .SchlyterI. " .Ifr Tideräkningen utg. av Martin P. Nilsson. Nordisk kultur, bd 21. ' Decretum (iratiani. Secunda jiars, c. 24, (’.. XHl. ([. 2 (ed. 1’riedberg 1. sp. 729). « .Ifr också I I. KK 8. vidare .SdmL KK 11, Sml. KK 7, A’lnl. KK 7. HL KK 8. (il. 24: 1 säger: ».Alla arvöl äro bortlagda».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=