2cS0 mellan Valdemar och Magnus Birgersson 1275—1281, samt för tiden därefter Stefax Söderlind. Konkurrensen mellan Birgerssönerna 1266—1280. HT 1950. jämte ett kort inlägg av samme förf. HT 1964, s. 420. Yrwing gör, a.a., s. IH) gällande, att Valdemars Bomresa omöjligt kan ha ägt rum 1274 utan först år 1276, sedan Valdemar liimnat .Sverige. .Så vitt jag kunnat finna, strider inte Yrwings resultat mot den här lämnade framställningen angående lirikskrönikans trovärdighet i fråga om \'aldemars förbindelse med Jutta. senaste inlägget i diskussionen har kommit från Beata Losman, HT, HM>7. där förf. ställer .lutta-episoden i centrum för sin framställning. Hon förnekar helt Erikskrönikans trovärdighet beträffande ^'aldemars och Juttas skyldskapsbrott. Några nya fakta eller argument har hon dock inte lagt fram. Hon skriver bl.a. s. 479; »Det förefaller emellertid föga sannolikt alt kungen av .Sverige skulle dömas efter Västgölalagen». Det är självklart, att kungen av Sverige inte kunde »dömas» efter en provinslag. Vilken inhemsk kyrklig myndighet skidle för övrigt kunnat »döma» över .Sveriges konung i denna sak? ^’ille Valdemar söka absolution, fanns det endast cn instans, som kunde giva honom denna, och det var påven. Vad man får tänka sig är att \'aldemar under opinionens tryck begivit sig till Rom för att biitlra på sill skamfilade anseemle och genom påvens avlösning slärka sin stiillning \ id försöken att återerövra sitt rike. Beata Losman menar, att om V'aldemar behövt påvlig absolution bade detta kunnat ordnas på ett smidigare sätt än genom att kungen reste ner till påven. Det är sannolikt, att så är fallet. Men att denna inöjliyhct funnits, bevisar ingenting, då man söker svar på frågan, buruvida Valdemar instiillt sig i Bom för att få avlösning. Munchs avskrifter, R.\. 28 juli 1290. .Ifr F. Liljeholm, Rörik .\lgotssons hustru Birgitta F'ilipsdotter. Genealogisk Tidskrift, 1954. Om Folke .\lgolssons brudrov se del 1, s. 37 ff. D.S 1 nr 142, den 7 nov. 1211. Diplomatarium Danicum samt Danmarks Riges Breve 1:5, nr 2. Uppgiften i D.S att brevet skidle ha varit ställt till biskopen i Riga iir felaktig, se bäromSkyum-Nielsens kommentarer i Dijil. Dan. -* D.S 1 nr 150. Dipl. Dan. samt Danmarks Riges Breve 1: 5. nr 37. Gregorius lX:s dekretaler. c. 6. Lib. IV, Tit. XH’. l'd. Friedberg, II. sp. 703. D.S I, nr 463. Repertorium dipl. regni danici media*valis. 111. s. 665. .\cta jiontificum danica, 111. s. 134; jfr del 1 av denna avhandling s. 282 f., not 63. Om Baselkonciliet se Gottfrid U.arl.sson, .Sveriges historia. 111:1. s. 538 ff. samt Beat.a Lo.S.man. Norden och reformkonsilierna 1408 1449, s. 111 ff. Om ett äktenskap, som upplöstes genom kyrkans dom på grund av såväl köttslig som andlig skyldskap. se ovan s. 193 ff. Brevet till .\ke .\xel.sson är tryckt som bilaga till P. von Möller, Bidrag till Hallands historia, s. 328 f. Brevet till fru Märta iir tryckt av ('.. G. Stvi fe. Bidrag till Skandinaviens historia. 111, s. 172 ff. Enl. WiNROTH. .^ktcnskajis hindren, s. 188 f. kunde också trolovning utgöra iiktenskapshinder. Een liten boock om Sacramenfen. Samlade Skrifter af Olavus Petri. I. s. 400 f. Del 33
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=