231 lan olika i olika länder, så t.ex. bestämmelserna om den andliga skyldskapen (jfr ovan s. 191). Uen äldsta dekretsamlingen, Decretum Gratiani från omkr. år 1140, kom att bli grundläggande för den medeltida rättsiippfattningen, fastän den aldrig erhöll påvlig sanktion. Att rättsregeln om dopet och arvsrätten inte finns i Decretum Gratiani är i och för sig inte särskilt anmärkningsvärt. Det gällde hiir en världslig angelägenhet och det kunde ha uppfattats som ett maktmissbruk, om den högsta kyrkoledningen lagfäst en l>estiimmelse, som strängt taget låg utanför dess befogenheter. Detta hindrar emellertid inte, att regeln kan ha funnits i dekretsamlingar äldre än magister Gratiani och att den av honom inte upptagits i hans samling, måhända just därför att den i fcirsta hand hörde hemma i den världsliga rätten. .Själva formideringen av Andreas Sunesens rättsregel är sådan, att man känner sig frestad till antagandet, att den hämtats ur någon iildre kanonistisk källa. Man kan jämföra med den regel, som finns i Gregorius lX;s dekretaler från år 1234 (alltså kort efter •Vndreas Sunesens död år 1228): »Xisi quis renatus fuerit ex aqua et .Spiritu sancto non intrabit in regnum Dei». (Den som inte är panyttfikld genom vatten och den helige ande kan ej ingå i himmelrikel.)-'^ Detta uttalande är hämtat ur .lohannesevangeliet 3: 5 och fiiljer hos Gregorius tämligen ordagrant ^hdgata. 'Trots den omfattande litteratur, som uppstått kring den märklige lundaprelatens liv och verk. finns det inte någon fullständig genomgång och analys av skiljaktigheterna mellan den danskspråkiga Skånelagen och parafrasen.-^ Andreas Sunesens formulering a\ lagbudet om dop och arvsrätt har. sa vitt jag kunnat finna, ingenstiides iqjpmärksammats iin mindre analyserats.-*’ Den hör ses mot bakgrunden av hans kyrkopolitiska grunduppfattning. Andreas Sunesen försummar aldrig att framhäva den gudomliga lagi'iis dominans i birhållande till den världsliga riitten. De lagrum i .Skånelagen, som handlar om horsbrott.-" kommenterar han i parafrasen ])å ett sätt. som vältaligt återger hans ])rincipiella instiillning: »Men det står fast. att denna miinskliga lag såsom en lydig t jiinarinna och såsom en tärna, som följer sin härskarinnas steg. inskriinkes av den gudomliga lagens företräde, vilken bjuder att iiklenskap underkastas icke tingets, utan himmelens. icke den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=