229 i »lagkommissionen» sannolikt genomdrivit beslutet och genomtiht del i lagtexten. »Detta säger oss något.» skriver Wessén, »om dem personligen oeh deras sylten. De tog tillbaka ett lagbnd. som bade gammal hävd och djupt ingrep i vanor och bireslällningar. då det ej var grundat i kyrkans regler och föreskrifter.» Av viirdnad f(’)r att laghudet om dopet som villkor f(")r arvsrätten inte fanns i kanonisk rätt, skidle dessa båda lagkunniga män — stick i stäv emot den maktmedvetna katolska medelstidskyrkans intressen —ha strukit en bestämmelse, som vid denna tid fanns i samtliga giitalagar och i hela del (ivriga Norden. Det är att märka, att något förbud mot rättsregelns tillämpning —naturligt nog — inte finns i kanonisk rätt. den nämns bara (iver huvud taget inte.-'* 1 fråga om kanonisk liirdom torde .\ndreas Sunesen ingalunda ha stått tillhaka fiir de båda upplänningarna, snarare har väl fiirhållandet varit det motsatta. .\tt Hirger Persson skulle ha varit någon kännare av kanonisk rätt vet vi i varje fall ingenting om. Den lundensiske ärkebiskopen respekterade inte. att någon regel om dopet och arvsrätten inte fanns i kanonisk rätt utan präglade det i del hiregående citerade hiigintressanla laghudet: »Xidliuu regeneralns haptismatis sacramenlo. ac si luinupiam fnerit generatus. millum potest hereditatis commodum optinere». (Den som inte är pånytlfiidd genomdopets sakrament, är som han aldrig blivit född och kan inte laga arv.) Del är all märka all denna formulering av en riiltsregel. som h(ir hemma i den bor(/crli</(i danska arvsrätten, endast finns hos .Vndreas Sunesen. inte i den egentliga Skånelagen eller i andra nordiska nu'dellidslagar. Den är unik. .\n(lreas Sunesen ställer här emot varandra den biologiska hidelsen och den andliga j)ånyllf(klelsen genom dopet. ICn jämfiirelse med det ovan citerade lagrummet ur Lex Visigolorum ger sig av sig sjiilv: där sliilles emot varandra del jordiska arvet och det g('- nom dopet liirvärvade himmelska. Andreas .Sunesen hade de hästa förbindelser med kurian. l''örutom all han var ärkebiskop i Lund var han .Sveriges primas och ])åvens ständige legat i Danmark. lAt flertal hrev från Innocenlius 111 till Andreas .Sunesen personligen är bevarade. De är priiglade av r(“S])ekl l(■)r mottagaren och hans mening i viktiga kyrkliga anO
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=