227 måste ha funnits i vårt land före kristendomen. Wessén är av molsatt uppfat tiling och anser, att denna princip är den yngre, dopet som förutsättning för arvsrätt den äldre. Hans motivering tor detta ställningstagande skall här återges och kommenteras. Hegeln om dopet som villkor för arvsrätt är sannolikt av h("»g ålder, säger Wessén. Den torde ha funnits redan i de tidiga (iverenskommelser mellan missionsbiskoparna och landskapstingen, som ligger till grund fcir våra äldsta kyrkohalkar och som har sina rötter ett par hundra år tillhaka i tiden (Wessén, s. 72 och 77). Det vill med andra ord säga. att denna förmenta överenskommelse mellan missionärerna och bönderna på landskapstingen skulle ha träffats i början av lOOO-talet. eftersom rättsregeln finns redan i Äldre Västgötalagen. Det är en djärv hypotes, som saknar stöd i kiillorna och som inte rimligtvis kan läggas till grund tVir en Ijevisftiring. Vore hypotesen riktig, förutsätter detta en snahh och avgörande seger fiir kyrkan redan under missionstiden. Man skulle här kunna åberopa ett uttalande av den danske kyrkohistorikern N. K. Andersen, som i fråga om rättsregeln oin dopet som villkor fiir arvsrätten i de danska landskapslagarna från 12()0-talet säger: »Herved tvinger Kirken Folk til at lade deres Harn dobe».*” Omdiimet gäller alltså en period, som ligger ett par århundraden längre fram i tiden, då kyrkan i Danmark hade befäst sin ställning på ett helt annat sätt än den svenska missionskyrkan. Att den svenska kyrkan redan i början av lOOO-talet skulle ha förmått genomdriva denna viktiga arvsrättsliga princip är så mycket mer otroligt som kristendomen i själva verket i vårt land hade att kämpa en hård och långvarig kamp mot hedendomen. Wessén fortsätter emellertid; dopet som villkor för arvsrätten har sannolikt funnits i de äldre uppländska folklandslagarna. \’id redigeringen 1296 har man tagit bort orden om arv i Kyrkohalken och i stället i Ärvdahalken 11:1 infört en bestämmelse av fiiljande lydelse: »Nu säga barnets fränder, att barnet var dödfött. Då säger den. som härpå har att svara, att 'barnet är levande fött och det log mj()lk av sin moders bröst och det hade naglar och hår' . . . Då kommer moder till sonarv efter sitt barn.» Man har på detta sätt. anser Wessén. ur den nya lagen tagit bort kravet på dop som villkor f(')r arv. Enligt UL är sålunda arvsvillkor endast, att barnet bevisligen var levande fiitt (Wessén, s. 73 f.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=