225 igenom begränsad. Teorin att dopets sammankoppling med arvsrätten går tillbaka till en hednisk rättssed, enligt vilken vattenösning och namngivning hade samma juridiska verkan (som dopet) beträffande arvsrätten, har visat sig vara en hypotes, som sftkiuir (dit stöd i kdllonui. Slutsatsen måste bli den, att den åsyftade rättsregeln är en skapelse av kyrkan utan mönster i hednisk sed. Den äldre principen har varit, att det var tillräckligt, att barnet bevisligen var levande fött och livskraftigt tVir att det skulle ha arvsrätt. Naturligt nog har lagarna i första hand uppmärksammat sådana fall, där barnet var postumt fött eller modern eller barnet avlidit kort efter barnets IVidelse. Det behiiver inte innebära någon förmånsrätt för föräldrarna ulan får sin naturliga förklaring i att situationen i sådana fall blev svårbedömd. De äldsta germanska medeltidslagar, som gör dopet till villkor f()r arvsrätten, är: Le.\ Visigolorum sannolikt från år <>54, från Norge Magnus Lagabiilers landslag och stadslag från åren 1274 resp. 127Ö. från Island .lönsbök från år 1281 samt danska och svenska landskapslagar, de tidigaste från början av 12()0-talet. (ieografiskt betyder delta, att dylika lagrum förutom i de nordiska länderna endast kunnat beläggas i det nuvarande Spanien. Detta anmärkningsvärda förhållande har man förklarat därmed att hiir skulle fcu'cligga reminiscenser från ett äldre hedniskt rättstillstånd, lui närmare till hands liggande förklaring torde väl ändå vara att initiativet i s(')der och norr kommit från kyrkans representanter med i varje fall samtycke och stöd hos den centrala myndigheten, dvs. hos kurian.'” Något direkt samband mellan den västgöt iska lagen och de nordiska lagarna birefaller inte sannolikt. 1 f()rst hand skall här Lex. Visigolorum uppmärksammas, moliverat dels genom dess höga ålder, dels genom den särpräglade utformning, .som det åsyftade lagrummet har. Lagrummet, refererat ovau s. 170 f., säger, att omett barn föddes efter faderns d(")d och levde minst tio dagar och fick dopet, hade modern rätt till det arv, som tillkommit barnet efter dess far. .Samma regel gällde beträffande fadern, om det var modern, som dog ifrån sitt barn. Lagrummet är det euda i folkrätterna, som sammanställer nio1.’) I.tzzK' ('(irlssini
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=