224 förklarligt nog, då del för- Ingenting nämns om namngivningen iitsättes alt barnet kan leva en så begränsad lid som en timme. Märkligt är. att detta lagrum i sina huvuddrag upprepas så sent som i Schwabenspiegel, från 120()-lalets sista halvsekel.'^ Som redan framhållits är materialet från sagorna oeh folkrätterna till innehållet olika. 1 sagorna nämns ingenting om att vatlenösning och namngivning skulle äga rum inom »nionättersfristen» eller överhuvud inom någon bestämd tidsgräns. Det förefaller snarare som om de båda akterna i regel ägde rum kort efter födseln. Att mansbotens storlek skulle vara beroende av namngivning eller vattenösning omtalas ingenstädes i isländska källor. I folkrätterna nämns å andra sidan icke vattenösning i förbindelse med namngivningen. Visserligen kan man av denna källornas tystnad inte med säkerhet sluta sig till att någon vattenceremoni icke försiggick vid detta tillfälle men det är tydligt, att det i så fall varit namngivningen i sig själv som tillmätts juridisk belydelse. 1 själva verket är del fullt naturligt, att ett barn. som var äkta fött av fria föräldrar och bevisligen kommit till världen levande, också var arvsberätligat. Redan i romersk rätt fanns beslämmelsen. att barnet hade rätt till arv. så snart det kommit till världen. Ein hausangehöriger Krbe. heres (lomesticiis . . . erwirbt, da er bereils rechtlich im Hause des Krblassers sich befindet . . . die Erbschaft von selber. ipso jure, d.h. ohne Erbesantretung: er ist heres necessuriiis» Man behöver inte förutsätta någon påverkan från romersk rätt pä germansk lagstiftning i detta avseende. Man rör sig här på ett allmänmänskligt plan, vilket hirklarar, att på skilda håll samma rättsregler oberoende av varandra uppkommit. Den germanska rättens villkor för ett barns rätt till arv —att det skulle kunna draga andan in och ut. kunna ta emot ftkla. att det var fött med nagel och med näsa. med hud och med hår etc. —har utan tvivel endast varit avsedda som bevis på att barnet var livsdugligt. Man ville från arvsrätten utesluta ofullgångna barn. som genom förtidig fiidsel eller av andra orsaker måhända avled under själva förlossningen. Som framgår av den här lämnade kortfattade utredningen är det hithörande materialet fragmentariskt och vår kunskap därRudolf vSohm skriver härom:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=