RB 20

222 fädernet eller mödernet och det förutsattes, att namngivaren var avliden, läck barnet sin fars namn, kan man därav i regel sluta sig till att barnet var postumt. Genom namngivningen överfördes den dödes själsegenskaper på barnet. Sagorna innehåller talrika vittnesbörd om denna liv^såskådning, som bäst belyses genom att återge ett exempel på bur denna tro var utformad. Det här citerade avsnittet är hämtat ur Svarfdoelasagan. Händelserna är förlagda till bOO-talet och sagan berättar bl.a. bur de båda bröderna Torolf och Torsten beger sig ut på vikingafärd. Torolf såras i striden t)cb då ban känner slutet nalkas, yttrar ban till sin bror: »Det tycks mig att mitt namn inte bar levat länge nog, det kommer att falla ner som ett vissnat gräs ocb inte nämnas av någon, då du är borta. Men jag ser, att du kommer att göra vår ätt berömd; du kommer att bliva en stor lyckoman {inn lucsti heil- ,Iag vill, att om det birunnas dig att få en son. du kallar honom Torolf och all den lycka {heillir). som jag bar haft. vill jag giva honom. Då kan jag hoppas, att mitt namn förblir levande, sä länge världen är bebyggd . .» Torsten svarade: »Det vill jag gärna lova dig. ty jag hoppas, att det skall bli till vår heder ocb att god tycka skall följa ditt namn, så länge det finns i vår ätt». Torsten äktade en svensk jarlsdotter ocb fick med henne en son. »Han vattenöstes ocb kallades Torolf. Han växte upp ocb ut vecklades vät och liknade den förste Torolf.» heter det.^ Sagan vill framhålla bur härigenom Torotfs sista (inskan gått i uppfyllelse. 'Talrika liknande exempel skulle kunna anbiras ur sagorna.** .\tt barnet efter namngivning ocb vatteniisning. som hade en religiös innebtird. inte längre fick sättas ut. förefaller självklart. Några andra juridiska konsekvenser av vattenösning ocb namngivning omtalas icke i isländska källor. Att arvsrätten skulle vara beroende av dessa akter nämnes ingenstädes ocb strider direkt mot den äldsta uppgift vi bar om den nyföddes arvsrätt på Island. Den är hämtad från Grågäs. Det är alltså bär till skillnad från sagornas berättelser fråga omett med säkerhet belagt lagbud. Lagrummet, som är återgivet in extenso ovan s. 174. lyder i ö)versättning; »Det barn, vars moder är köpt med mund. bar rätt till arv. om det ffxles levande ocb kan ta emot bida». Barnet skulle med andra ord för att vara arvsberättigat vara äkta fött. komma

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=