6 som från kvinnans. Alla äktenskapsmål skulle läggas under kyrkans domvärjo, inte endast upplösning av trolovning och äktenskap utan också äktenskapsbrott och andra lägersmål. Karakterislisk för kyrkans rätt är omfattningen av äktenskapshindren i s.k. förbjudna led likaså förbudet alt ingå äktenskap under vissa bestämda tider på året [tempiis clausum). Det var ett vittomfattande program från kyrkoledningens sida, som det — ofta under inbördes meningsskiljaktigheter — tagit århundraden att successivt utforma. Vid tiden för landskapslagarnas upptecknande, 1200- och 1300-talen, torde det dock i stort sett ha förelegat fullbordat och ute på kontinenten hade genom kyrkans inflytande de gamla germanska formerna för äktenskapets ingående sönderfallit, även omde inte helt försvunnit. Annorlunda förhöll det sig i vårt avlägsna och sent kristnade land. Att den maktmedvetna katolska medeltidskyrkan inte skulle lämna de hedniska rättssederna orörda är från dess utgångspunkter självklart. Men lika naturligt var det, alt allmogen i det längsta skulle kämpa för alt behålla fäderneärvda seder. Härav följde en spänning mellan världslig och kyrklig rätt, som kom att sätta sin prägel på utvecklingen århundraden framåt. Omvandlingsprocessen på äktenskapsrätlens område medförde visserligen, att det gamla fasta systemet vittrade sönder, men denna förändring skedde i vårt land först långsamt och dröjande. Reformationen satte härvidlag anmärkningsvärt grunda spår i utvecklingen. Belysande för de äldre formernas säkra förankring i bondesamhället är, att det skulle dröja mer än ett halvt årtusende, innan detta sönderfall nådde sin slutliga fullbordan. Det skedde genom 1734 års lag, då vigseln föregången av lysning också av den världsliga rätten erkändes som den lagliga formen för ingående av ett äktenskap. Den katolska kyrkan hade långt tidigare uppnått detta mål, nämligen på det tridentinska mötet år 1563. Det är mot den här i stora drag tecknade bakgrunden, som en mer detaljerad undersökning av utvecklingen bör ses. Då i det följande ett försök skall göras att från svenska utgångspunkter skildra brytningen mellan gamla germanska rätlsseder, sådana de kommit till uttryck framför allt i landskapslagarna, och kyrkans på den kanoniska rätten grundade principer, inställer sig omedel-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=