220 mit Wasser (von Neueren fälschlich .,Wasserweihe“ j^eimannt -) oder Ernährung desselbeu fur die förmliche Anerkenming wenif^- stens iiisoweit eintreten, als von da ab der Vater das Kind nicht inehr aussetzen durfte. Das derart beschränkte Recht der Kindesaussetzung ist erst durch das Cdiristentumunterdriickt worden. Al)er (inch ndchlicr ddiiertcn iwch Reminiszenzen (in den heidnischen Ziistfind fort, wie z.H. die Tniife (ds liedinyiing der Hrhfdhi((keit ini inisi(/otischen and in ostnordisehen Reehten (kursiv här).» Pä grund av den sammanträngda formen präglas Amiras uttalande av en viss oklarhet. Det är emellertid så till vida försiktigt, att han inte talar om »volle Rechtsfähigkeit». Till att börja med nämner han endast, att barnet, sedan fadern erkänt det. ej längre fick sältas ut. Erkännandet kunde enligt Amira ske på olika sätt; 1) Eadern tog emot det nyfödda barnet, som enligt gängse sed till dess hade sin plats på golvet. Denna rättssedvänja var f.("). inte något för Island utmärkande. Den fanns också i forntidens Rom. Sedan fadern erkänt barnet genom att lyfta upp det. torde det ha betraktats som en antisakral handling att sätta ut det.'^ 2) Rarnet vattenöstes och fick namn. Del IVirefaller. som om Amira menade, att vattenösningen och det fiirsta badet var identiska, en tolkning, som får anses utesluten.Av praktiskt-hygieniska skäl måste ju ett nyfiitt barn omedelbart badas, en handling, som rimligtvis utlVirdes av den kvinna, som biträdde vid fcirlossningen. »die Hebamme». \’atten()sningen var en religitis akt. som utlVirdes av fadern. 1 sagorna talas inte om all barnet under denna akt neddop])ades (som vid det kristna dopet i dess äldsta form). Den isländska terminologien är niisd horn ludni och liknande; barnet bestänkles endast med vatten. 3) »Die Ernährung des Kindes». varmed måste avses, alt barnet lades till moderns bröst. Detta Amiras resonemang kan man i stort sett acceptera, vilket emellertid inte gäller hans sista uttalande, där han geu- gällande, alt arvsriiltens sammankoj)pling med dopet i västgöternas riiti och i fornnordiska rättskällor är en reminiscens från hednisk lid. Det iir denna sista fråga, som i del följande skail slå i centrum för utredningen. Under del alt Amira huvudsakligen slöder sig på fornisliindska källor, sammansliiller 1 lEiNRiCH Rri nnek delta material med vissa
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=