KXKUUS 2 VATTKXOSXING, I)()P OCH ARVSRÄTT i Del är elf i fysk lilteraliir ständigt upprepat uttalande, att arvsrättens sammankoppling med dopet i väsfgotisk rätt oeh tornnordiska rältskällor återgår till del hedniska bruket med namngivning oeh vatleiuisning. Sedan barnet blivit valtemist och lalt namn. ålnj(”)f det bir alt använda tysk terminologi »volle Reebtslabigkeit». däri inbegripet oekså arvsrätten. Då efter krislendomens genombirande arvsrätten gjordes beroende av alt barnet blivit d(){)l, sknlle delta —menar man —endast inneljära en »modernisering» av redan under hednisk tid gällande rätt. Såvitt jag kunnat finna, kan denna rättsuppfattning inte spåras längre tillbaka än till 18(K)-lalets sista decennier. Att den så allmänt accepterats grundar sig sannolikt på ett uttalande av Amira i del av honom birfatlade avsnittet Das Recbt i (irnndriss der germaniscben Pbilologie, ett arbete, som ulan tvivel varit och iir av stor opinionsbildande betydelse. Rftersoni Amiras uppfattning under alla förhållanden satt djupa s|)ar i tysk rätfsbistorisk litteratur och diir fortfarande gör sig giillande. skall hans uttalande in exlenso återgivas, d'exten biljer bär den senaste år 19()7 |av Kckbardt) utgivna upplagan, som i sin tur ordagrant går tillbaka till birsla upplagan av (irnndriss (1891 --1898).' Relräffande faderns erkännande av det nybklda barnet skriver Amira: »Diese land sicblbar dadurcb stall, dass der Valer das auf dem Roden liegende Xeugeborene aidbob oder das dargereicble an sicb nabm. Docb konnten Namengabe unddieerslen \"erricbtungen der Kindespflege (im \åilernhanse?). nämlicb Regiessen des Kindes
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=