212 tracta. nisi canonice et consensu Episcopi dissolui. inullonnn sanetoruin palruin declarat aiictoritas». Tolkningen av brevet på denna punkt beror på om man översätter infra med exklusive eller inklusive sjunde graden.^ Om vi t.v. går förbi denna fråga, skulle brevet någorlunda ordagrant översatt lyda; »Många heliga fäders påbud förklarar, att hemliga äktenskap eller äktenskap utan prästerlig välsignelse inte får ingås, inte heller mellan [för övrigt] behöriga personer, som är förenade genom något släktskapsled infra septimiun (jradiun, och redan ingångna äktenskap får inte heller upplösas utan kanoniskt (dvs. i överensstämmelse med kanonisk rätt) och med biskopens samtycke». De ovan nämnda forskarna och utgivarna har endast lagt fram sin egen mening. Ingen har ens framhållit, att skilda uppfattningar angående översättningen kommit till synes, än mindre diskuterat frågan. För egen del kan jag inte finna, att vare sig den ena eller andra tolkningen är självklar, så mycket mindre som det hland kanonisterna rådde olika uppfattningar om huruvida den sjätte eller sjunde graden skulle vara den sista förbjudna. Att här ge en historisk översikt över denna diskussion skulle fiira alltför långt.“ Frågeställningen måste här inskränkas till att gälla: vad menade Alexander 111 med infra septimiim pradiim i sitt hrev till svenskarna? Det är naturligt, att man i första hand vänder sig till Gratiani dekret för att få svar på frågan. I hans egna uttalanden, de av honom uppställda qiiestiones och dicta, finner man ingen ledning. Den motsättning, som finns i de kanonistiska källorna beträffande sjätte eller sjunde graden som äktenskapshinder. fcirklaras av Gratianus på så sätt. att en del utgår från fadern, en del från sonen som första led. Gratianus uppställer emellertid frågan: Hur skall man beräkna graden av hlodsfrändskap? Han anför därefter sex källor, hland vilka den intressantaste och till sina följder viktigaste är ett hrev från påven Alexander 11 från år 1065. ställt till biskopar m.fl. i Italien. Brevet var hiranlett av en schism mellan företrädarna för kanonisk rätt och de s.k. legalisterna i Ravenna. Under inflytande av det återupplivade studiet av romersk rätt hävdade dessa senare, alt man vid släktskapsheräkning skulle följa den romerska rätten. Tnå
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=