210 på kyrkogården. Fanns det emellertid vittnesbörd om att det dcida barnet inte var döpt, förmenades del alt vila i vigd jord. Det skidle med andra ord begravas utanför kyrkogården.^^ Från senare medeltiden finns det vittnesbörd omatt det urgamla bruket att sälta ut ovälkomna barn levde kvar om ock i andra former. 1 bevarade räkenskaper fiu' Stockholms stad från 1400talet är en regelbundet återkommande utgiftspost avltining till den kvinna, som vaktade hittebarnen. Då ett par decennier tidigare lar 1440) ersättning lämnas åt en kvinna, som »barnet uppammade», har det troligen också här gällt ett hittebarn.^* Sannolikt får man tänka sig. all det var ogifta mödrar och andra samhällets olycksbarn. som genom att sätta nt sina nyfödda barn överlämnade åt andra att ta på sig en fiirsörjningsbiirda. som de själva intt* mäktade. 1 kyrkliga handlingar från 1000-talet heter del. att del slundoin luinder. att ogudaktigt folk bortlägger små barn pa gator, i kyrkor eller framför någons dörr. där de sedan ålertinnes levande^ utan att man vet vem de tillhör eller om de fått dopet..Sedvänjan är känd även från andra länder och del omtalas, att barnen placerades också framför rådhuset eller något nunnekloster. I'rån och med löOO-talel inrättades på kontinenten fromma stiftelser, som log hand om hittebarnen.^^ l-"ör att utmärka, att det spiida barnet inte var döpt. hiinde det. att modern bredvid barnet lade sall och ett ljus. .Så går det till i en dansk folkvisa om jungfrun-kungadoltern. som föder en son och bär ner honom till stranden; hon tog det Barn. sviible det i Lin og lagde det i forgyldene Skrin Hun lagde derhos viet Salt og Ljus. for det havde ei värel i Guds hns.^^ Del välsignade saltet skulle ju enligt rilualet under dopet buas in i barnets mun och det brinnande ljuset sättas i dess hand.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=