209 nåj^ol försök alt rädda dem ulan överlämna deras avlivande åt naturen själv. Dessförinnan skulle de primsignas oeh sedan de avlidit be^'ravas i vigd jord. Här gör sig —i motsats till den förra delen av lagrummet — det kristna infljdandet gällande, dock endast styckevis, då man förvägrade barnet dopet. Denna norska kyrkorätt är emellertid mer tolerant än Västgötalagarna (KK 1). som inte tillåter det endast primsignade barnets begravning på kyrkogården. De bårda bestämmelserna angående de svårt missbildade barnen mildrades så småningom och enligt vissa norska medeltidslagar skulle också sådana barn föras till kyrkan och döpas, alltså inte endast prinisignas.-*^ .läinbir dock den i modernt romersk-katolskt ritual ännu kvardröjande särskilda formeln IVir dop av svårt vanskapta barn, »mönstra» (ovans. 152). Den kristna inställningen till barnutbärandet bar slutligen helt slagit igenom i Ciulatingslagens hårda straffutmälning: den som satte ut sitt barn, döpt eller odöpl, ban skulle mista egendom och sin fred. »Del kalla vi det stora mordet», sägs det.-*^ Att utvecklingen i vårt eget land beträffande utsättande av barn varit densamma som i Norge, har man ingen anledning ifrågasätta, trots all del torftiga källmaterialet inte har myckel att ge. Gutalagens bestämmelse, alt varje barn. som blivit levande fött, skulle uppfödas ocb ej sällas ut, är redan återgiven. Dalalagens starka framhävande av alt ett barn fiir att få dopet skulle vara välskapat — del skidle vara fcUl med naglar och hår och draga andan ut och in —låter oss ana ett äldre rättstillstånd, som tillät, att man satte ut del ofullgångna eller misshildade barnet. Att barn sattes ut också under kristen tid framgår av del medellida Slesvigrilualet. som bar noggranna bestämmelser om bur man skidle fiirfara med hittebarnen. Fann man barnet intill kyrkan eller på annan plats och man var osäker på om barnet var diipl eller icke, skulle prästen diipa det enligt den vanliga formeln: »Om <hi är d()pt, diiper jag dig icke på nytt» etc. Var barnet diitl. tlå man fann det, och man inte kunde komma till visshet omhuruvida det var diipt eller ej. skulle del få begravas 1 I f.iziii' Carlssoii
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=