208 och självmördare. De skall begravas i strandbädden, där sjön och den gröna torvan mötes. Samma vanhedrande begravning, som kom dessa enligt tidens uppfattning grova illgärningsmän till del. blev också det missbildade barnets lott. Att den döda barnkroppen skulle täckas med stenar har sannolikt avsett två ting: dels att skydda det från vilda djur, dels att hindra detta mystiska väsen att gå igen. Från \'ärend berättas i Konga härads dombok så sent som 1615, att en tjuv. som försökt fly och blivit ihjälskjuten, »blev lagd i skogen uti ett rör», dvs. begraven i ett stenrös i vildmarken.-^ Nu kunde det bända, att den nyfödde hade ett lyte, som ansågs som jämförelsevis litet, men som likväl gjorde det livsodugligt. 1 fortsättningen på det ovan återgivna lagrummet i Horgartingslagens Kristenret heter det härom; »Nu är ett annat barn belgboret' (fött med belg, utan mun).-'^ så att ’belg’ (dvs. bud) sitter, där ansiktet skulle ba varit: det är uppenbart för alla. att en sådan människa inte kan skaffa sig mat. även om han skulle bli vuxen. Det barnet skall man taga och bära det till kyrkan, låta primsigna det och lägga det framför kyrkodörren. Den närmaste anförvanten skall vaka över det, tills det ger upp andan. Det skall man begrava på kyrkogården och bedja för dess själ. så gott man kan. och överlämna barnet åt det hopp, som Gud vill giva det.» Som man ser ftireligger en väsentlig skillnad mellan bebandlingen av de båda olika slagen av missbildade barn. De svårast vanskapta ansågs inte som mänskliga varelser och man kan ur lagbudet utläsa den skräck och fasa. som tanken på dylika demoniska väsen, den ondes avföda. framkallade. Människor och husdjur måste skyddas för den skada, de kunde åstadkomma. Det är nog mer än en tillfällighet, att Dalalagen (KK 11) omtalar en liknande behandling av trollpackor. Också de skulle föras till stranden för att där dräpas [uxiri stens mnpir oe strnndn) fjärran från människoboningar.-' Också här var det fråga om gåtfulla vareiser, som stod i de onda makternas tjänst. Med en helt annan medkänsla omtalas de barn, som blivit födda med »bälg», hud. där ansiktet skulle ha varit. De betraktas .som mänskliga väsen och skulle ej dräpas genom något aktivt ingripande. Men eftersom de saknade livskraft, skulle man inte göra
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=