202 De här ålerj,Mvna l)estämmeLserna ur den äldre I'ermanska rätten törskriver sig Iran folk med vitt skilda geografiska hemorter: burguilder, västgöter oeh anglosaxer. Utan tvivel uppvisar de rester av ett hedniskt rättstillstånd, som givit föräldrarna fri förfoganderätt över sina barn. Knligt den äldsta frisiska rättskällan. Lex Frisionum från biirjan av 800-talet, kunde modern saklöst döda sill barn, omdet skedde omedelbart efter framfödandet.^ Fnligt den flera hundra år yngre Sehwabenspiegel från slutet av 1200-talet hade fadern i händelse av »ehehafte Not», yttersta nöd. rätt att sälja sitt barn.'* Hade en far eller mor kastat ut sitt barn. sägs det i ett annat lagrum i Sehwabenspiegel, och hade en annan hittat det och uppfostrat det. måste barnet, när det vuxit upp. t jäna den som räddat dess liv. Kom sedan de rätta föräldrarna |och gjorde anspråk på sitt barn), skulle fosterföräldrarna få tillbaka åtminstone sina omkostnader fcir l)arnet.**’ Den senast atergivna bestämmelsen är ett indicium på afl tlet hedniska bruket att sätta ut ovälkomna, även välskapade barn. förekom på kontinenten ännu på slutet av 1200-talet och alt handlingen kunde ske utan rättslig påföljd. Samma intryck far man av ett något äldre aktstycke, som är av särskilt intresse, därför att det ingår i den kanoniska rätten. Del gäller ett dekret, utfärdat av påven Gregorius IX (under aren 1227—1234) och behandlar förutom harmdbärande också ulsättande av slavar m.fl. Här skall emellertid endast utsättande av barn uppmärksammas. Lagrummet är av följande innehåll. Om en far eller någon annan person med dennes tillåtelse, benivad all människokärlek, sätter ut ett barn. lösgöres barnet härigenom fran faderns välde [f)otest(ite). Om någon tar sig an sådana barn. kan han dock inte på grund härav göra anspråk på deras personer. Som man ser, fördiimer påven visserligen den omänskliga gärningen, men nagot straff omtalas inte. 10;i .\ll bruket att sätta ul också välskapade barn funnits hos de fornnordiska folken lär väl inte kunna betvivlas. .\v de svenska landskapslagarna nämner endast Gutalagen utsättande av barn. vilket förbjudes. Det heter där (kap. 2): »Del är nu därnäst, all
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=