201 barn som satis ul). Del innehåller Ire lagrinn. av vilka del förslå och det sista här skall uppmärksammas. I det lorsta heter det, all om föräldrar sätter ul sitt harn och en främmande finner det och av medlidande lar sig an det och uppfostrar det, kan föräldrarna —förutsatt att de är fria sitt harn genom att ge fosterföräldrarna en slav som ersättare för barnet eller också betala motsvarande pris. Vägrar föräldrarna alt giira detta, .skall barnet återköpas av landsdomaren med föräldrarnas förmiigenhet och sådana hjärtlösa föräldrar skall dömas till livslång exil {exilio perpetiio). Hade inte föräldrarna nog tillgångar att köpa barnet tillbaka, skulle den som satt ul barnet t jäna (som slav) i dess ställe. Varhelst en sådan missgärning begicks, skulle domaren anklaga och diima.^ Det framgår inte av formuleringen huruvida missgärningen syftar på föräldrarnas vägran alt ålerhisa sitt harn eller på deras handling alt sätta ut det. Denna bestämmelse är i sina huvuddrag hämtad ur romersk rätt.^ Del tredje lagrummet, som delvis strider mot det här citerade. torde däremot återge väslgotisk rätt. Det avser alt reglera den fosterhin. som den som log hand om en annans barn. hade rätt till. Under de första tio åren skulle för varje år en ersättning av en sch. lämnas. Sedan barnet fyllt tio ar. kunde någon fosterhm inte liingre ifrågakomnia. då det ansågs, att barnet vid den åldern kunde göra rätt fiir sig. Vägrade de köttsliga fiiräldrarna all betala fosterlön. skulle barnet bli slav hos fosterfadern.' De här återgivna lagrummen ur den västgotiska rätten tyder pa alt del var vanligt att sätta ut barn. 1 annat fall hade del ju inte hehiivts så detaljerade föreskrifter. Den framstående kännaren av väslgotisk rätt Karl Zeumer menar, alt det sista här refererade lagrummet — till vilket han inte kunnat finna någon motsvarighet varken i romersk rätt eller på annat håll —återger del äldsta skiktet i väslgotisk rätl.“ b^lt närbesläktat lagrum finns också i den äldsta anglosaxiska rätten, i kung Ines lag från slutet av öOO-lalel. Också där finns en bestämmelse om hur fosterlönen för ett hittebarn skulle ersättas. l'å")r det fiirsta året skulle betalas ö sch., för del andra 12. fiir del tredje 80 och därefter i förhållande till barnets ålder. \'em .som skulle betala foslerhinen nämns inte men någon annan iin de verkliga föräldrarna torde väl inte ifrågakomnia." återliisa
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=