197 ning har man måhända anledning att söka orsaken till den jämlorelsevis välvilliga behandling han fick röna. Det förefaller som ombiskop Nils desavouerat sin underordnade genom den dom han avkunnade. Herr Tord hade inte gjort någon skillnad mellan parterna. De borde enligt honom båda undergå kyrkostraff — detta står ju också i överensstämmelse med det ovan citerade lagbudet ur Västmannalagen (som ju dock inte hiir till götarätten). Huruvida de undergått straffet vet vi dock ingenting om. Kanske mest anmärkningsvärt är dock, att biskopen beviljade Hirgers begäran att ingå äktenskap, vilket sannolikt innebar, att han lät viga sig utan IViregående lysning. Att uppgiften om det hemliga äktenskapet är riktig styrkes av det förhållandet, att Birgers son i denna förbindelse nödgades begära det nämnda intyget för att bekräfta lagligheten av faderns äktenskap. Hans arvsrätt efter fadern var ju exempelvis beroende av att hans legitima biird kunde bevisas. Men det får nog anses diskutabelt, om detta Birgers äktenskap var lagligt enligt kyrkans rätt. 1'd’tersom de hemliga äktenskapen, nuitriinoiud chiiulestiiui. bekämpades av kyrkan, är den roll biskop Nils spelade i detta ärende egendomlig. Enligt de kanoniska rättsregler, som vid denna lid gällde i vårt land. var det fiirbjudet för prästerna att närvara vid eller fiirrätta en vigsel, som ledde till ett hemligt äktenskap. Hemligt kallades ett äktenskap, om det inte fanns några vittnen, beter det. om det ingåtts utan lillbcirlig luigtidligbet idvs. inför församlingen) och utan föregående lysning. Straffet för den präst, som handlade däremot, var enligt kanonisk rätt suspension fran iimbetet under tre år eller exkomuuinikation (jfr ovan s. 103). Det förefaller alltså, som om biskop Nils i affären Birger Trolle handlat i strid mot kyrkans rätt. Hans t)mbytliga ställningstagande i rikspolitiken bar biranlett bårda omdömen om hans person. l]u gång avsatt av i)åven lyckades han hålla sig kvar vid ämbetet men slutade sina dagar i landsflykt. Han bar fått det föga hedrande eftermälet. att han var en orolig partigängare. intrigant och opålitlig (Yngve Briliotb). Häremot bar emellertid gjorts gällande, »att vi känna mannen alltbir litet bir att kunna urskilja drivfjädrarna f<")r hans handlande» (Herman Scbiick).^'-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=