195 relaterade undersökningen samt ett därom i september 1408 utfärdat intyg. Anledningen var beskyllningar mot honom, att han var född i ett olagligt äktenskap. De intressanta aktstyckena ger anledning till åtskilliga reflexioner, framför allt det som gäller själva undersökningen. Det är emellertid i vissa fall svårtolkat, då det i de delar som här intresserar oss, stundom använder en terminologi, som annars inte är vanlig.'^” Också på grund av källmaterialets knapphändighet föreligger risk för felljedömning. Med dessa reservationer skall emellertid aktstycket här kommenteras. Det sägs i intyget, att sedan de båda prästerna vägrat att viga Birger och Katarina, hade den nämnde svartbrodern utan att någon lysning skett, givit demkyrkans välsignelse. Att någon lysning inte avkunnats är med tanke pä omständigheterna förklarligt. Om så varit fallet, hade säkerligen jäv emot förbindelsen på grund av äktenskapshinder omedelbart kommit till uttryck. Då herr 4'ord förklarade äktenskapet olagligt, berodde detta kanske mindre på den visserligen onöjaktiga formen fiir dess ingående utan fastmer på den såväl naturliga som andliga släktskap mellan mannen och kvinnan, som ansågs föreligga. Vad hlodshanden beträffar var släktskapen så pass avlägsen, att dispens enligt av kyrkan tillämpad praxis borde ha kunnat utverkas. Anmärkningsvärt är att de båda parterna behandlades så olika. Birger 4'rolle fick dispens att gifta om sig, trots att det var han. som i fjärde led var besläktad med Katarinas tre föregående män. Katarina fiirhjöds diiremot att ingå nytt gifte och befalldes att begråta sina synder och giira bot genomgoda gärningar. Man frågar sig vad det fanns för skäl till att Katarina ansågs som den stiirsta syndaren. Man skulle kunna tänka sig, att den genom dopet up])komna andliga skyldskapen ansetts särskilt graverande f<")r henne såsom gudmor till Birger måste hon ha varit åtskilligt äldre än han. Dylika synpunkter var emellertid främmande IVir kyrkan. Båda i)arterna var lika ansvariga hir en sådan fiirsyndelse.'^^ Ktt äktenskap mellan gudmor och den diipte ansågs av kyrkan som siirskilt stötande: gudmor och gudfar blev ju genom dopet den dciples andliga fiiräldrar. Redan i Codex Justinianus fiirbjiids ju som nämnts ett äktenskap mellan gudfar och guddf)tter och kyr-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=