192 Innan vi j^ar vidare, skall vi något dröja vid hnr den kanoniska rättens bestämmelser om den andliga skyldskapen genom dopet uppfattades av samtiden i vårt eget land och vilka konsekvenser de kunde få i praktiken, kitt par belysande exempel ur verklighet och dikt skall här återges. A’iilhekant är hur hertig Valdemar år 1305 lät skilja sig från sin hustru. Torgils Knutssons dotter. Enligt Erikskrönikan berodde skilsmässan på att Torgils varit hertig Valdemars gudfar och alt äktenskapet därigenom var olagligt enligt kyrkans rätt. 1 själva verket var detta endast en förevändning, den verkliga orsaken var politisk och sammanhängde med Torgils Knutssons fall och därpå följande avrättning. Mot den bakgrunden är det av intresse att ta del av ITikskrönikans framställning av händelsen. Den lyder; jak weyt al the ey skyldoss aat fore osämyo eller ond laat 'riie haffde tess gerna hafft fordragh The skyldos fore gudzsitzwa lagh henna fader haffde han hållit til cristendomthz haffuer thz wallit the waro vngh ther han them gaff saman ok wiisto ther enktet aff.'**^ I (iversältning; jag vet. att de inte skildes åt på grund av osämja eller misshälligheter, de hade gärna avstått därifrån (från skilsmässan). De skildes åt på grund av »gudsivalag». Hennes fader hade hållit honom till dopet, det har vållat detta. De voro unga. då han gav dem samman, och de visste ingenting därom. Här får man alltså bilden av ett lyckligt äktenskap, där man och hustru gärna fortsatt att leva samman, men av lydnad fiir kyrkans hud om den andliga frändskaj). som uppstått genom alt Porgils Knulsson burit hertig A’aldemar till dopet, hade de häda makarna mot sin vilja tvingats till skilsmässa. Man kan undra, om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=