RB 20

189 ined luislrnn till sin hustrus eoinpater. (iratianus besvarar irägan nekande: ingen 1'iek giita sig med änkan efter sin hustrus compater. Men heteeknande nog anlTn' han samtidigt cdnoin’s, som gär i rakt motsatt riktning. Frutcrnitds inneshites i Yngre A’ästgölalagen i orden om den som hävdar sin gudsyster. Intressant är att \’ästgr)tariitten sä pass tidigt och sä utförligt tog upp reglerna om andlig frändskap. I vilken utsträckning reglerna tilhimpades i rättspraxis undandrar sig emellertid pä grund av det bristfälliga källmaterialet värt bediimande. Om den andliga friindskap som uppstod vid nikldop, dä endera av fiiriildrar diipte sitt eget barn se nedan s. 190. Viktiga föreskrifter om den andliga frändskapen utfärdades av Up|)salakonciliet 18(>8. Det heter där, att av hänsyn till folkbristen och enligt gammal sed skulle en och samma person kunna vara fadder vid säviil dop som konfirmation.**’ De. som varit faddrar vid samma dop eller konfirmation, fick inte ingä äktenskap med varandra. Denna viktiga kanoniska rättsregel utgjorde, ocksä den. utan tvivel endast en bekräftelse pä i värt land redan gällande rätt. \’idare sägs det. att om en man eller hans hustru varit fadder vid dop eller konfirmation, skulle även den andra parten —om ocksä fränvarande —anses som fadder.*" Detta senare lagliud bör. tillämpat i j)raktiken. lia fätt vittgäende konsekvenser. Vilka olägenheter som särskilt i glesbygder kunde bli fiiljden av dessa stränga bud. ligger i öppen dag. I det föregäende har (s. 140 f.) uppmärksammats hur det kunde gä. om en granne vägrade att ge en bondes sjuka barn niiddop. Dog barnet odiipt. mäste den tredskande betala dryga biiter. Lät oss f()restätla oss. vilka konsekvenser det kunde fä, om barnet (iverlevde! Som dopfiirrättare kom grannen i samma andliga skyldskapsförhällande till barnet och dess familj, som om han varit gudfar. Låt oss tiinka oss att grannen själv har en son, samt att det barn han diipt är ett flickebarn och alltsä hans andliga dotter. Häda växer upp. fattar tycke f()r varandra och vill gilta sig. Men dä sade kyrkan nej. de häda unga var andliga syskon. (lifle de sig trots kyrkans fiirbud, blev iiktenskåpet ogiltigt och barnen oiikta. Kyrkan säg sig ocksä fiiranläten att begränsa kretsen av de and-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=