185 1'ölt. Fanns del ej mer än ell vittne, kvinna eller man, som varit närvarande vid födseln, och modern eller hennes fränder. »som vid f()dseln varit», kunde med sin ed fylla vittnets ed. att harnet var levande fött. ärvde barnet sin far. modern sitt harn och hennes arvingar henne. Skulle modern dö under ftidseln och harnet levde kvar efter henne, ärvde barnet sin mor och barnets arvingar barnet. llär sluter sig ringen. Samma regel, som gällde i Lex Alamannorum från början av 70()-talet och som utan tvivel före kristendomen funnits också i hela vårt land. hlev genom 1784 års lag åler gällande riitt. h'(’)r all barnet skulle få laga arv räckte del med viltnesbiird om att det var levande ftilt. Men ännu så sent som år löhO diskuterades inom Lagkt)mmissionen huruvida barn. som »nyfödda d() utan kristendom böra vara arvingar» samt hur man skulle förfara, om barnet skars ut ur moderlivet och modern dog. ;{(i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=