184 Hylle, ^'ilt med Olof Stigsen i hans tredje äktenskap. All del skulle vara fråga om två olika händelser är visserligen inte nieslutet men knappast troligt, eftersom Axel Pedersen måste ha varit pari i målet också enligt Vallöregislrets uppgifter. Hans dotter Kilen, död 1421. var nämligen Olof Stigsens hustru i dennes andra gifte. 1 den process, som måste ha följt, då bedrägeriet up[)- dagades. bör herr Axel ha bevakat sina barnbarns intressen. Att d(")ma av rubriken i Vallöregistret fanns år 1541 en tradition om »ett sandbarn». I vilken relation den knapphändiga texten står till rubriken tjänar det inte mycket till att spekulera över. Varifrån Huitfeldt fått sina uppgifter bl.a. om förlikningen i Odense 142ö vet man inte. Men hans detaljerade, i många avseenden sannolika skildring av målets handläggning kan knappast vara gripen ur luften. .\tt straffet för ett så kvalificerat bedrägeri var livets birlust förefaller troligt. Sannolikt bar Huitfeldt haft tillgång till numera förlorade källor. För vårt ämne. dopet som villkor för arvsrätten, är eniellerlid Huitfeldts berättelse den som närmast intresserar oss. \’erkligbetstrogen eller icke överensstämmer hans framställning med den ännu i>å hans egen tid gällande rättsregeln, nämligen att ett barn f<")r att kunna leda arvet från fadern till modern måste ha varit levande fiitt och fått kristendom. Ännu så sent som i Christian \':s Danske Lov (från år lö88| liksom i den Xorske Lovbog (av år 1687) upprepades de danska landskapslagarnas bestämmelser om dopet som förutsättning fiir arvsrätten. Det beter där: ».Vegtebarn tager Arv efter Fader og Moder, om del vorder levendis fodt og dobt. og ikke ellers».-'^ 1 Sverige birekommer dopet som villkor för arvsrätten i de båda lagförslagen från (äirl lX:s lid. det »kungliga» birslaget och det s.k. Rosengrenska.^’’ Men i 1784 års lag upptogs icke detta lagbud. Där behandlas i Arvdabalken 5 det ämne. som genomårhundraden (iver hela den germanska världen varit föremål bir lagstiftarnas intresse, niimligen hur det skulle ärvas, om en kvinna vid mannens d()d uppgav sig vara havande och sedermera födde ett postumt barn. Xu säga barnets fädernes fränder, beter det i lagen, all del var d()df()lt, och modern eller hennes arvingar, alt det var levande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=