177 1-211 ])oslumt l)arn är levande fött. I’r den illustrerade Dresdenhandskrilten av Sachsenspiejjel. <lern sainnia lordran. nämligen all barnet skulle leva tio dagar oeh ta dopet. IT)!' alt han sknlle lå ärva hnslriins egendom.-'* Var barnet inte så livskralligl, att det (iverlevde de första tio dagarna, var dol)et alltså i oeh för sig betydelselöst. Detta lagrum btir ses mot den bakgrunden, alt under hednisk lid barnet plägade få namn på den nionde dagen, bådigt de isländska sagorna ägde namngivningen rnm i samband med vattenden hedniska motsvarigheten till dopet —oeh därefter osnmgen fiek barnet ieke sällas nl. De iskindska kiillorna nämner emellertid ieke någon bestiimd tidsfrist, inom vilken namngivningen måste ske.-' Så är emellertid fallet med de äldsta germanska rätlskällorna. folkriilterna. siikerligen härvidlag ännu opåverkade av kristendomen, kådigt dessa sknlle namngivningen ske på den nionde dagen oeh hirst därefter ålnjcit barnet fnllt rättsskydd. Sålunda var dråp å barn inom niodagarsfrislen jämställt med dråp å foster men efter denna dag var diidandel belagt med högre biiter.'-- i.lfr nedan s. 228). Oekså enligt romersk rätt försiggick iiamngivningen med en luigtidlig eeremoni. fiir gossar på den åttonde oeh hir flickor på den nionde dagen.-'' .Sedvänjan är indoeuropeisk oeh omtalas i de fornindiska \\‘dasångerna liksombos forntidens greker.-^ IJ l.izzif Ciirlx.'ioii
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=