171 ordagrant ined motsvarande text i Upplandslagen men med det viktiga tilliigget angaende dopet. 1 samma lags Kyrkobalk har man i liireskrilterna om nckldopet anledning viinta sig ett liknande tilllägg heträtlande arvsrätten. Men hiir (KK 10: 1) upprepas ordagrant l’])plandslagens bestämmelse: »Dör ett barn. som blivit ])å sä siitl d(")pt, del må liiggas i kyrkogård» och de belydelselnlla orden, alt ett sålimda döpt barn skall taga arv. saknas. Måhända har del ansetts tillriiekligt. i Södermannalagen att tillägget 1’anns i Kyrkobalken oeh i \’ästmannalagen att det fanns i Arvdabalken men den bristande konsekvensen i saväl Siklermannalagen som \åistmannalagen verkar onekligen ITirbryllande. 1 lälsingelagens enda bestämmelse i hithörande ting är i sin ordknapphet oklar. Den finns i Arvdabalken 13: 7 oeh har fiHjande lydelse: »\n vill kvinna komma till arv: hon säger sig hava fcitt barn: detta barn var diipt i vatten och tog mjölk av sin moders briisl: ett sådant barn må jordas i kyrkogård. Prästen må styrka delta tillika med två män. Där kommer moder till sonarv efter sitt barn. 'Tvivlar någon diirom, då fullgöre ht)n vittnesmål efteråt med fjorton mäns ed.» Lagrnmimå torde utga ifrån att en kvinna fiitt barn efter mannens dikl samt att barnet avlidit. F(")r att »komma till arv» eller sill barn maste modern med vittnesmål av prästen jämte två män styrka alt diå tall dopet oeh tagit mjcdk av sin moders bnisl. Ifragasalte mannens arvingar riktigheten i detta villiussmål iigde mo(h‘rn all ytterligare styrka det med hjiilp av fjorton edgiirdsmän.’ Den h;ir liimnade utredningen har alltså givit till resnllal, alt samtliga landskapslagar (dvs. fasllandslagarna)*^ med undaidag av I pplandslagen uppsliiller dopet som villkor fik' arvsrätten. Denna Upplandslagens isolerade insliillning kommer i än skarpare belysning, om man likjer ulveeklingslinjerna fram till de allmiinna landslagarna. Magnus Tå ikssons landslag från omkr. 1350 oeh Krislofers landslag från år 1442. samt Magnus ICrikssons stadslag från omkr. 1350. Oekså dessa lagar fiireskriver i motsats till Upplandslagen, all ell barn liir alt få taga arv måste vara diipt. De iir i delta avseeiuh' lika klara oeh entydiga som gikalagarna oeh lider inte av diMi brist på konsekvens, som utmiirker vissa svealagar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=