1G6 till hani. dii ärver barnet sin I'ader och modern ärver sitt barn oeb bennes arvingar henne. Där tager död och heden arv, levande och kristen går ifrån. 'Fy ingen må dräpa en annan bir att vinna ett arv.» .\v ordalydelsen framgår, att här tilliimpas en regel, som strider mot den gängse: det döda och od(>pta barnet tar arv. under det att annars endast det barn. som var levande fiilt och kristnat, var arvsherättigat. Ostgö)talagens li^■fulla. z'calistiska och detaljrika framställning motiverar en undran, om det är någon bestämd hän delse. som biranlett laghiidet. 1 'riohäradslagens Kyrkohalk 9 finns ntfinliga bireskrifter om dopet. \'ad som i detta sammanhang intresserar oss är hestämmelserna om nikldop. \’ar barnet så svagt, att det inte kunde komma till kyrkan och lämnas till prästen, sknlle lekman, man eller kvinna, diipa barnet. »Om barnet genast går hiidan och finnes vittne, att det blev diipt så som nu är sagt. då skall barnet liiggas i kyrkogård och gå till arv.» Samtliga götalagarnas bestämmelser är alltså tydliga nog: eiulast det barn. som var dcipt. hade arvsrätt och kunde leda arv från den ena av buiildrarna till den andra, (lår man till svealagarna. finner man. alt Uj)j)landslagen inte med ett ord nämner dopet som villkor för arvsrätten. Beträffande medeltida källmaterial gäller emellertid den ofrånkomliga regeln, att man endast med försiktighet kan draga några slutsatser c silcntio. en regel, som inte minst är tillämplig på landskaj)slagarna. Detta sammanhänger med deras lillkomstsäll. l’rsprungligen fanns ju endast den muntliga lagsagan. Domaren ägde att på tinget »säga lagen», vid behov föredraga den gällande riitten. Da lagarna sedan fr.o.m. 120()-talet biujade upptecknas i vårt land. åsyltades icke den fullstiindighet. som är utmärkande bir ett modernt lagverk. ^’iktiga regler. framl(")r allt på familjeriittens område, niimns ofta i lagtexterna endast i birbigående. stundom i andra sammanhang iin diir de i birsta hand rätteligen luu' hemma. ()stg(')talagen har exempelvis ingenstädes någon allmängiltig regel, alt endast det d(‘)pta barnet har arvsrätt. Att så måste ha varit fallet framgår emellertid snarast indirekt av de ovan återgivna flockarna ö och 7 i Ärvdahalken.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=