164 ensaminne, då skall hon döpa del och giva det namn. Då skall man likväl jorda det på kyrkogård, och del skall taga arv. lllir barnet primsignat men ej döpt. då skall man ej jorda det på kyrkogård, och det skall ej laga arv.] » Här föreligger en hetydelsefidl arvsrältslig regel: endast det barn. .som var döpt. hade rätt till arv. Blev barnet sjukt på vägen till kyrkan, så att man fruktade, att det ej skidle komma levande fram. skidle det få nöddop. Också ett sålunda döpt barn var arvsberättigat och skidle. om det dog. få vila i vigd jord. Var barnet däremot endast primsignal och ej döpt. skulle det ej taga arv och det skidle jordas idanfiir kyrkogården. 'Fänker man sig. att barnet avled omedelbart efter primsigningen och inte hann fiiras in i kyrkorummet, nedsänkas i dopflinten och mottaga dopet, skidle det alltså behandlas som en hedning, sakna arvsrätt och begravas i ovigd jord. kdlersom bestämmelserna om dopet som villkor fiir arvsrätten finns redan i Äldre Västgötalagen - —från omkring 1220 —hireligger här en tidig reception av kyrkorältsliga regler på den borgerliga rättens område och detta i en mycket betydelsefull fråga. tycks dock inte finnas någon regel, som gör arvsrätten beroende av dopet.* Att del var kyrkans män. som påverkade utvecklingen härvidlag, kan dock inte betvivlas. Det framgår också av att en så världslig angelägenhet somarvsrätten upptagits i kyrkobalkarna. Belysande för kyrkans uppfattning är del uttalande, som Andreas Sunesen gör i sin parafras till Skånelagen, där del (i översättning från latinet) heter: »Den som aldrig blivit pånyttfödd genom dopets sakrament. är som om han aldrig blivit född. och han kan icke taga arv».^ Förutom de redan citerade lagrummen i ^'ästgötalagarna finns liknande föreskrifter också på andra håll i dessa lagar, vidare i ()slgölalagen samt i Tiohäradslagens kyrkohalk. det enda avsnitt av denna lag. som bevarats till våra dagar. De fåtaliga men icke desto mindre viktiga lagrummen skall här i korthet återgivas. Vi börjar med ^4istgölalagarna. vSom redan ovan )s. 123 ff.) framhållits, kunde barnlöshet f()r en kvinna, som blev änka. innebära en stor tragik, då hon kunde tvingas att lämna den gård. där hon kanske under decen1 den kanoniska rätten —Corpus iuris canonici
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=