160 Den förklarar i sin tur några ord i Västgölalagarna (VgL I och II KK 1), som varit föremål för olika tolkningar.^® Det heter där, att prästen skall döpa barnet, varefter lagen fortsätter: »Prästen skall bjuda hur länge fader och moder skola vårda det.» Utan tvivel går dessa ord tillbaka till dopritualet och meningen är, att föräldrarna skulle ha särskilt ansvar för barnet, till dess det fyllt sju år och fått sitt fulla förstånd, så att det själv bättre kunde skydda sig mot allehanda faror. Denna kanoniska uppfattning kvarlevde också efter reformationen och kommer till uttryck i en stadga för pastorer av år 1551. Det talas där om att pastorerna vid dopet befallt föräldrarna att taga sitt barn tillvara, uppföda det, varna och vakta det för all våda, »till thes thet komme til skäls ålder och blifwe siv (sju) åhr gammalt».^^ Anmärkningsvärt är att det bland landskapslagarna just är Västgötalagarna, som har denna förmaning till föräldrarna, eftersom den icke finns i de båda från Skara stift bevarade dopritualen — ett indicium på att också på annat sätt utformade, numera försvunna handböcker funnits i denna landsända.-^ En betydelsefull roll vid döpelsen spelade dopfunten och det med olja blandade vattnet. Också vattnet var föremål för exorcism och därpå följande benediktion. Om dopfunten heter det i Västgötalagarna (KK 1), att denna, sedan barnet primsignats utanför kyrkodörren, skulle vigas av prästen. Meningen tycks vara, att funten skulle vigas på nytt vid varje dop, möjligen en kvarleva från den tid, då dop endast ägde rumvid påsk och pingst. Sedan dop av barn vid alla tider under året blivit den vanliga formen för den kyrkliga akten, torde bruket att inviga fonten för varje gång den användes ha övergivits."^ I medeltida kyrkliga handlingar finns inga föreskrifter om bestämda tidsfrister, inomvilka dopet måste ha ägt rum. vilket däremot är utmärkande för äldre norsk kyrkorätt.-^ Dopfunten betraktades som helig och fick endast vidröras av präst och klockare. Det ålåg klockaren att vaka över dopfunten, som skulle hållas övertäckt, utom när den vigdes eller barn döptes. Från medeltiden är talrika med lock försedda dopfunler bevarade. Locket hade det rent praktiska syftet att skydda funten från föroreningar. Men därutöver tillkomett irrationellt moment:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=