157 utan tvivel tillbaka till förkristna riter, avsedda att betvinga demoner och utdriva onda andarJ I den första lutherska handboken, utarbetad av Olaus Petri, förekommer ännu denna exorcism i en form, som endast i fråga om tungomålet avviker från katolska seder: »Jag besvär dig, du orene ande, vid gudfaders och sons och den helge andes namn, att du ut far av denna guds tjänare, som den helga andes tempel vara skall, och känn din dom, du fula djävul . . .».^ Även om Olaus Petri i sin handbok också för övrigt nära anknyter till katolska bruk, har under tidernas lopp dessa äldre inslag utmönstrats i svenskt dopritual, exorcismen slutgiltigt dock först i 1811 års handbok.^ 1 exorcismen ingick också sufflationen (av exsufflare: blåsa ut), som bestod i att prästen blåste på barnet för att därmed driva ut djävulen. Också saltet, som ansågs ha en renande verkan, var föremål för exorcism för att därefter av prästen välsignas och införas i barnets mun. I medeltida berättelser omtalas hur ogift moder, som satte ut sitt barn, bredvid detta lade salt och ljus för att ange, att barnet inte var döpt (se nedan s. 210). Till primsigningen hörde också det moment, som givit hela akten dess namn, nämligen att prästen gjorde korstecknet, primum signum, över barnets bröst och panna. wSedan barnet, av naturen en oren varelse, genom primsigningen befriats från synden, infördes det i det heliga kyrkorummet. I den medeltida s.k. Abo klockarelag omtalas, alt klockaren, klädd i röklin, skulle leda processionen in i templet till döpelsekaret med krisman, den invigda oljan, och ett brinnande ljus i händerna.*® Det är väl detta ljus. som i landskapsrätten kallas »fontljus» och som brann under hela akten. Enligt Tiohäradslagen (KK 3) skulle varje kyrka ha två altarljus och ett fontljus. Man kan ha skäl att förvåna sig över att klockaren, som enligt den nämnda klockarelagen hade en i förhållande till prästen tjänande ställning, fick bära »röklin», en linnedräkt, som tillkom det andliga ståndet. Vilken klockare som helst fick emellertid inte bära denna prästerliga dräkt. Klockarelagen gör nämligen på ett annat ställe i texten ett förbehåll: klockaren bör själv, iklädd röklin, deltaga i alla processioner, om han är »lärder», dvs. om han är en bokligt bildad man.**
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=