148 kyrkans lära endast den odöpte var mottaglig för dopets välsignelse.^* Att ingen fick döpas två gånger är en genomgående princip i katolsk kyrkorätt såväl äldre sommodern. Om det uppstod tvivel huruvida akten förrättats på riktigt sätt, fick prästen icke döpa enligt det vanliga ritualet. Sedan han nämnt barnets namn, skulle han döpa enligt denna formel: »Si tu es baptisatus, non te rebaptiso, sed si non es baptisatus, ego te baptiso in nomine Patris, Filii et Spiritus Sancti». (Om du är döpt, döper jag dig icke på nytt, men om du icke är döpt, döper jag dig i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn).^® Det förbehåll, som görs i formeln, understryker, att det här icke är fråga om att barnet döpes för andra gången. Om det betvivlades, att nöddopet verkligen ägt rum —en fråga som kunde vara av genomgripande betydelse för arvsrätten —var kvinna i ett sådant mål enligt landskapsrätten lika vittnesgill som man. Detsamma gällde, om dopet skett »i mans eller kvinnas sista stund, om dödssot kom så hastigt, att en man inte kunde komma dit».^" .\tt ett dop inte fick upprepas var en föreskrift, som övertogs av den lutherska kyrkan och som finns i den svenska handboken av år 1548 (men saknas i 1541 års handbok). Som vi ovan sett fanns den redan i landskapsrätten. då det i Tiohäradslagens kyrkobalk sägs, att det barn, som döpts hemma, inte fick döpas på nytt. 1 fortsättningen av detta lagrum inskärpes: »Ingen döpes två gånger, om han icke är så god karl, att han döper sig själv i Jordan». Denna mening, som inte har någon motsvarighet i övriga svenska landskapslagar, har tolkats som ett tecken på att pilgrimsfärder till det Heliga landet icke varit alltför sällsynta i medeltidens Sverige.*® Lagen skulle alltså förutsätta, att en person, som i sin späda barndom fått nöddop i hemmet, som pilgrim reste till Palestina, steg ner i Jordan och döpte sig själv för andra gången. Tanken är orimlig. Inte ens Frälsaren döpte sig själv, han döptes av Johannes döparen. Avgörande är emellertid, att det enligt kanonisk rätt var förbjudet att döpa sig själv liksom att döpa någon två gånger.*® Säkerligen förhåller det sig så, att lagskrivaren med det fina sinne för humor, som än i dag är utmärkande för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=