147 hälften och hälften barnets arvinj^e. Får barnet dopet, dä skall inf'en gälda böter för vägran att döpa ett barn.» Jlade barnet fått ett i de föreskrivna formerna utfiirt niiddop, var detta lika giltigt, som om bandlingen utförts av en präst. Som medlem av den kristna kyrkan och renat från synden hade det tillgång till evig salighet. Hur det skulle gå till, om barnet avled omedelbart efter dopet, får vi veta i 'Fiohäradslagen (KK 9): »Om barnet genast går hädan och finnes vittne, att det blev diipt som nu ;ir sagt. då skall det barnet läggas i kyrkogård och gå till arv». Utan vidare fick emellertid icke det diida barnet fiiras till kyrkan f()r att jordas. Det skulle ligga kvar hemma och någon av faddrarna skulle fara till prästen och underrätta honom. Klockaren skulle taga slänkkvast och vigvatten, bära det till barnet och viga det. Fiirst sedan barnliket på detta sätt vigts, fick det biras till kyrkan. (iliimde faddrarna att vidtaga dessa åtgärder, så att den ovigda kroppen birdes (iver grannarnas ägor. kostade det biräldrarna dryga Ixiter. Tre marker bir den birsta byn (eller gården), ytterligare tre marker bir den andra och därutöver tre marker fiir den tredje. Fiir dessa nio marker kunde liket biras (iver hela landet (dvs. landskapet) utan att hoten höjdes. Biiterna skulle tredelas, konungen tog en lott. biskopen en. och j(^rdägarna, (iver vilkas mark liket birts, en lott. Bakom bestämmelserna låg vidskepliga bireställningar. att det lilla barnet, vars kropp icke vigts, var orent eller kanske t.o.m. farligt.'- Att ett ovigt lik ej fick biras (iver andras ägor gällde emellertid inte endast f(ir spädbarn, även om dessa föreskrifter är särskilt i(igonfallande. Bestämmelsen upphävdes 1528 i ett tillägg till \’ästerås ordinantia med orden: »Ovigt lik föres sakhist. evad kyrkobalken däromsiiger».''' ()verlevde barnet middopet skidle man enligt Tiohäradslagen iKK 9:1) IVirfara på IViljande sätt: »Xu lever det barn. som är d(ipt hemma, och kommer levande till kyrkan: då skall man taga faddrar till det. primsigna det utanbir kyrkodörren och biittra det med ord och läsning och icke genom dop». (Jfr UL KK 11: 1). Barnet skidle alltså under alla fiirhållanden primsignas, vidare skidle priisten undersöka, om något fattades i dopet och i så fall komiilettera det. Barnet fick ingalunda döpas på nytt, då enligt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=