KAP. 5 »AV ORD VARDER RARN KRISTET» DÖPKLSEAKTKX a) Faddrarna Del välskapade barnet .skulle enligt Dalatagen fä dopet. Det är naturligt, att de svenska landskapslagarnas kyrkobalkar ägnar stor uppinärksanihet ät en sä viktig förrättning. Dopet var del första av den kat(dska kyrkans sju sakrament och en fiirutsättning f(")r den eviga saligheten. Cienom dopet fckides barnet på nytt och renades från synden.^ 'Fill kyrkan skulle det späda barnet biras bir att upplagas i deii kristna gemenskapen. »Alla skola hålla kyrkan i vtirdnad; dit skola alla biras. både levande och döda. de som komma till världen och de som fara därifrån . . . .\v ord varder barn kristet och kyrkan helig», säger Upplandslagen (KK 1 och 4: SmL KK 12). Det odiipta barnet var »vredens barn», prisgivet ät djävulen och hans anhang. »Då vi ftidoms av moderlivet, dä heta vi vredens söner och då vi diipas. då vardom vi guds siiner och då iippnas bir oss himmelrikets d(irr». heter det i en medeltida uppbyggelseskrift." Samma föreställningar fortlevde också efter reformationen och i kyrkoordningen av år 1571 sägs det. att människorna av naturen var »vredens barn», tills de genom döpelsen biddes pä nytt.'* Kyrkans uj)pfattning delades av folktron, enligt vilken »hedel», od(ipt. barn hotades av allehanda faror. 'Frollen kunde kanske i ett obevakat tigonblick byta ut den lille hedningen mot sill eget
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=