189 lör Böhmeii tillrättalagda Riluale Roinaiuiiii av är 1042. Riklen avser en vigsel och visar hnr mannen och kvinnan räckt varandra handen. Prästen har lagt sin stola över deras händer och därovan sin egen hand, se häromovan s. 42 f. med hild.*- I de svenska medeltidsritualen finns ingenting om denna ceremoni. Utmärkande fiir dessa ritual är emellertid, att de —i motsats till Riluale Romanum — är sä knapphändiga helräffande anvisningarna ftir prästen och hans handlande. Alt ceremonien funnits också hos oss i varje fall i samhand med kyrkolagningen — några nordiska medeltida ritual för denna henediktion är inte hevarade är sannolikt, eftersom rester av denna heröringsmagi i folkliga fcireslällningar levat kvar ända in i våra dagar. Det katolska bruket, omtalat i Riluale Pragense, att liket av harnsängskvinna, som ej blivit kyrkolagen, skulle sättas ner utanf()r kyrkoporten, innan del fick föras in i kyrkan, skall här ytterligare uppmärksammas. Det är nämligen inte något tvivel om alt denna sedvänja funnits också hos oss, eftersom den i traditionen bevarats ända in i modern tid. Nicolovius berättar i sin folklivsskildring från början av 180()-talel. att om en kvinna dog efter barnsäng utan alt ha blivit kyrkolagen, skidle kistan sättas ner framför ingången till kyrkan.’^ I upi)leckningar från slutet av 1800-talet omtalas fortfarande delta bruk. ^Mlle man inte hära in kvinnan i kyrkan, måste man hiira henne runt templet hir alt hon skulle få ro i sin grav.’’’ Del sislnjimnda bruket iir så mycket mer anmärkningsvärt, som l'ppsala nuite år 1598 hirhjiid alt »gå med liket omkring kyrkan». Det var en sedvänja, som man hänfiirde till »gamle superstiliones» men som tydligen varit så seglivad att den trots (iverhetens fiirhud levat kvar i århundraden. f'nligt del åldriga här återgivna hiihmiska ritualet fick alltså den avlidna harnsängskvinnan IViras in i kyrkan. Men ännu sä sent som i den svenska Kyrkoordningen av år 1571 samt i kyrkoordningsfiirslagel av ar 1019 talas det om den »vrångvisa vederstyggelse», som fordom varit mycket allmän i fråga om de kvinnors lik. som diilt uti »harnsfänge» iharnsäng). dä man knappast kunnat lida deras begravning ibland »kristet folk». Delta är ulan tvivel ett djjivulens verk. heter det vidare, och det inskärpes. att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=