137 eller för all eilera del lalinska originalel: eulpa esl sed nalura».'* Uppfallninf^en. all kvinna, soiu döll under fiirlossningen. en I'aiii' nekats be^navnini' på kyrkoi^ården, kan man utläsa oekså ur slaliiler från Strän^Miäs stift från mitten av 13()()-talet. Det heter diir, att om en kvinna dött under förlossningen [in jxirtu). får hon inte fiu'viigras kristlig begravning: hon skall föras in i kyrkan oeh begravas på kyrkogården.^ Av särskilt intresse är. att motiveringen år densamma som i den nämnda norska kyrkolagen: »cpiia penam non del)emiis ei verlere in eulpam». 'rankegången jir dunkel, men meningen är den. att kvinnans död i barnsäng iir ett straff i sig själv: vägras bon kristlig begravning blir delta straff förvandlat till ett l)rolt. vilket är orätt, då kvinnan är oskyldig till sin oeh barnets dö)d. Överensstämmelsen mellan den norska kyrkolagen och Striingnässlaluterna finner sin fcirklaring däri. all del bär gäller en rättsregel som iir gammal inom kyrkan oeh går tillbaka till (Iregorius den store |tö04). Den har niirmare utformats av den franske biskopen Diiranli (Durand), som dog år 129ö. Denne log avstånd från de teologer, som ville hirmena den döda kvinnan kristlig begravning. Del skulle, säger han. innebära, att »aliocpiin poena sibi veiietnr in eulpam»: att straffet i så fall förvandlades till l)rotl.'’ Kyrkan såg sig oekså hiranlalen att ])å talrika synoder påbjuda, all kvinna, som döll ohirlöst eller i Ijarnsäng. ieke fiek fiirvägras begravning i vigd jord. Mer frigjord var man doek iiile än att den dikia kvinnan stundom hänvisades till en avskild plats på kyrkogården. Huruvida liket av kvinnan skulle få hiras in i kyrkan hire l)is;itliiingen på kyrkogården var oekså en fråga, som var hiremål hir överläggningar inomkyrkan.*’ Utan Ivivel bottnar denna vantro i hireställningen. alt det barn. som kvinnan l)ar på. var »hedel». då det inte genom dopet u]>ptagits i den kristna gemenskapen. Också den gravida kvinnan ansågs »heden», eftersom hon inte genomkyrkolagningen återinhirls i hirsamlingen. I ett Appendi.v till Hiluale Romanum. tryckt i Prag l(i42, finns ett särskilt hegravningsrilual. avsett för kvinna, som diitt i harusäng. Rubriken lyder Beucdictio luulicris in jxirtn (lefnnctne (välquia non vieium m
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=