KAP. 4 DEX OFÖRLÖSTA KVINNANS OCH BARNAFÖDERSKANS DÖD OCH BEGRAVNING Knlii^t deii norska Frostatiui,'slagen (II: lö) var det förbjudet att skära iip]> diid kvinna. Det heter härom: »Om en kvinna diir. som här ett harn. då skall man hei,n'ava henne ])ä kyrkogården som andra människor oeh ieke skära upp heune oeh taga ut harnet».^ Man skymtar liär de vidske{)liga ftireställningar. som varit hirknippade med en oförlöst kvinnas eller barnaföderskas dikl. 1 protokollen från ärkebiskop Abrahams beryktade räfst berättas från år 159Ö hur en mor i lliigby socken på Öland förfor, sedan hennes dotter dött i barnsäng. Hon »skar upp hennes kved. tog barnet därur och begrov det hos modern, ty hon räddes, att hon skidle stå upp och gå hem till att föda barnet».- Här var det alltså inte några ekonomiska l)eräkningar. som förestavade kvinnans handlingssiitt. det var helt enkelt fruktan f(")r att dottern skidle gå igen. Samma (ivertro är det säkert, som dikterat Frostatingslagens här citerade lagrum, där man fäster sig vid föreskriften, att en kvinna, som avlidit under havandeskap, skulle begravas på kyrkogården »som andra människor». Det är tydligt, att kvinna som avlidit oförlöst tidigare nekats begravning på kyrkogården. -\tt så varit fallet kommer klart till synes i en canon, ilalerad till eller 1104. i norska kyrkolagar. Det heter där. att kvinnor, som d()tt i barnsäng, innan de blivit förliista. det oaktat skall begravas på kyrkogården. Motiveringen är den. att det inte iir kvinnans syndaskidd. som förorsakat barnets död. idan naturen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=