127 Man observerar, aft samtliga t'ardagar är birlagda till vinterhalvåret, vilket väl stämmer överens med bondesamhällets 1'nnktioner. Då vilade arbetet på åker och äng och flyttningen helnivde inte menligt inverka på sådd och skörd. Beträffande fardagarna är vidare att märka, att de helt IVdjer det kyrkliga årets indelning. Men det får anses självklart, alt före kristnandet en annan, folklig tideräkning varit gällande och att denna sedermera fått vika hir kyrkans kalender.** Någon reell påverkan från kyrkan l)eträffande änkans rätt att få sitta kvar i boet under en viss tid kan knapj)ast förntsättas. Helt annorlunda hh-håller det sig med den tyska och danska rättens bestämmelser om den trettionde dagen, då här ofvivelaktigt föreligger inflytande från kanonisk rätt. Att en viss sorgetid med stillhet och ro sknlle härska i ett hem. diir en familjemedlem och särskilt husfadern gått hort. iir en npj)- fattning, som ligger på det rent mänskliga planet och som man finner redan i (lamla testamentet. I trettio dagar siirjde Israels barn Moses, och enligt kyrkofäderna var det en from plikt att under en viss tid begråta en bortgången. Härifrån har liknande fcireskrifter influtit i den kanoniska rätten, som niimner fre. sju. trettio eller fyrtio dagar." Då den borgerliga tyska medeltidsräften från kanonisk rätt upptog dessa hireskrifter. kom emellertid de trettio dagarna att dominera. Den kanoniska riitfens bestämmelser om en viss sorgetid efter en bortgången återkommer också i svensk medeltidsrätt men väl alt märka endast på det religi(')sa området, alltså iitan någon arvsnittslig betydelse. Hidigt Yngre ^’äsfg(■■)falagens kyrkohalk löö) skidle priisten hålla fre sjiilamässor efter en avliden, en ])å begravningsdagen. en på den sjunde dagen och ytterligare en på den trettionde dagen. Ostgötalagen har iKK 7:2) liksom andra medelfidslagar samma hesfämmelse med tillägget, alt en fjärde sjiilamässa skulle hållas på årsdagen efter dikisfallet. den senare dock stundom hirst efter särskilt avtal med prästen.** 1 de svenska medelfidslagarna finns det infe stadgat någon tidsrymd. inom vilken arvskiftet måste ha ägt rum. .Sannolikt har det varit sed alt hirräfta detta vid något av de gästabud, som plägade hållas i samband med själamiissorna och som omtalas framhir allt i den senare medelfidsrättens (iverfliidshirordningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=