KAP. 2 BARNLÖS ANKA. DET POSTUMA BARNET För kvinnan kinide barnlöshet innebära en djup tragik, då hon inte hade någon giftorätt i mannens fäderneärvda fasta egendom och inte heller någon arvsrätt efter honom. Blev hon änka, kunde hon, om något barn inte fanns, tvingas att lämna den gård, där hon kanske under decennier haft sitt hem. Gården gick tillhaka till mannens ätl. Ihiligt (iutalagen (20: 0) skidle barnlös änka ha rätt att »ha härbärge i den gård. hon var gift i», dvs. hon skulle, om hon så ömskade, ha rätt att ho kvar i sitt hem. Ville hon det inte, sknlle hon få ersättning av en halv mark årligen under sexton år. Denna heslämmelse, som inte har någon motsvarighet i övriga svenska landskapslagar, h('»r ses mot den hakgrunden. att hustrun enligt Gntalagen inte hade någon giftorätt i mannens ho. alltså inte heller i den lösa egendomen. Kom då mannens arvinge, sedan barnlös hnstrii blivit änka, och — för att anviinda UppJag levde med min man kortare tid iin jag borde och vi håda ville. Jag håller hire, att jag icke fått mera än rätt skifte. Så snart jag har fått min lott av rätt skifte, av hns och bohag och vad vi båda köpt. vill jag till dig lämna lås och nycklar.» Meningen med detta lagrum är, alt änkan inte hade någon skyldighet att lämna ifrån sig lås och nycklar — symholen hir hnsfrndömet — till gården eller till kistor och skrin med diir förvarade ägodelar, fcirrän hon fått nt sin lott i boet. Denna utgjorde enligt landskapsrätten tredjedelen av lösöret samt lika stor andel av fast egendom, i den mån denna senare begjorde anspråk på arvet, kiinde hnstrim landslagens ord iAB tO: 1) svara:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=