117 leka planerade äktenskapet. Det var under sådana förhållanden kyrkoherdens skyldighet att i överensstämmelse med kanonisk rätt »ej sammanviga dem, förrän detta mål är prövat», som det heter i Upplandslagens Kyrkohalk (15: 2). Det andra skälet till kyrkoherdens vägran att viga paret var, att Ludhert vädjat till kurian och att man först horde invänta dess utlåtande. Vart och ett av dessa skäl var i och för sig tillräckligt för att prästen sin plikt likmätigt skulle i varje fall uppskjuta vigseln, tills klarhet vunnits. Helleka fick återvända hem »icke välsignad men snarare tVirhannad» [non benedicta sed pocins maledictn). Icke desto mindre, heter det, blev Helleka tillsammans med Gottschalk samma kväll av den nämnde borgmästaren utan kyrklig välsignelse förd till brudsängen {eodem sero per dictum proconsidem ipsn Uillechn ciini dicto Godscidco fiiit sine benediccione ad spons(dem tludamiimapportata). Man får sannolikt tänka sig, att Gottschalk och Helleka. säkra om att vigseln ulan vidare skulle äga rum, ordnat ett gäslahud, avsett som hröllopsmållid. och att festligheten försiggått trots alt den prästerliga välsignelsen uteblivit. Man följde den gängse seden, alt brudparet skulle fiiras till brudsängen i ett högtidligt tåg, som leddes av den fcirnämste gästen, i detta fall stadens borgmästare. Enligt Östgötalagen skulle ju brudparet »uppenbarligen», dvs. i vittnens närvaro gå i säng samman. Även i den vid denna tid gällande stadslagen (och i landslagen) skulle bruden »i säng gånga med bonden sin». Då Hans Westfal sängledde Helleka och Gottschalk. har det säkerligen uppfattats som något annat och mer än en tom ceremoni. Det var en borgerlig, folklig rättssedvänja, som i sin mån skulle ge förbindelsen mellan Gottschalk och Helleka åtminstone ett sken av laglighet. För Helleka, som visat sig så angelägen om att i högtidliga former få kyrkans välsignelse och ledas in i kyrkan inför den samlade menigheten, måste det ha inneburit en bitter förödmjukelse, att hon vägrades vigseln. Man kan lätt föreställa sig, att vad som inträffat, var en cause celebre i den lilla svenska huvudstaden. Belysande för borgerskapets inställning till ärkebiskopen och hans skyddslingar är, att brudhuset under natten på Jöns Gerekessons föranstaltande ställdes under militär bevakning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=